Bådaviken 13.4. Del 11 - Sälglövbagge och batterier

Vid upprepade tillfällen skulle jag dokumentera sälglövbagge Lochmaea caprea förra sommaren. Vanlig bland videbuskarna i Bådaviken. Trots de upprepade försöken var engagemanget katastrofalt uselt och resultatet blev konstant pinsamt skralt.

Nu fick jag ny chans genom en sälglövbagge som satt parkerad på en björkstam och resultatet blev av någorlunda acceptabel dokumentär kvalitet. Tog dock bara ett fotografi.

Ska tillägga att det där med engagemang - eller brist på engagemang - till största delen egentligen handlar om batterier och att spara dessa för eventuella kommande fynd av mer intressant slag.

En del av de laddningsbara batterier jag använder börjar ha tröttnat och uppvisar svajig funktion tillsammans med blixten. Ett bekymmer är att det kan räcka med ett enda sämre batteri för att problem ska uppstå. Eftersom jag inte rett ut exakt vilka batterier som har sämre funktion finns det risk att jag står i spenaten utan fungerande blixt även om laddade reservbatterier är medhavda. Been there, done that.

Av den orsaken tenderar jag försöka spara batterier och ta få bilder av vanliga arter och/eller arter som av en eller annan anledning står lite lägre på min subjektiva, intressepåverkade prioritetslista. 

Se till att konstant hålla mig med fräscha batterier?

Att ständigt köpa nytt är föga förenligt med min allmänna filosofi.

Men jag borde hålla lite bättre koll på antalet cykler batterierna (eller batteriserier) genomlevt.

Och lite spänning ska man väl ha i livet (pun intended).

Bådaviken 13.4. Del 10 - Större piratspindel

Första säkra observationen av större piratspindel Pirata piscatorius i Bådaviken.

Större piratspindel är tidigare inte rapporterad mellan Korsholm (Valsörarna) och Uleåborg.

Se Laji.fi och Finlands spindelatlas. 

Som synes en hane.

Tack till Danne Rydgren för bekräftelse av artbestämningen! Jag hyste en liten men tillräckligt irriterande osäkerhet pga. den relativt smala ljusa kantlinjen på framkroppen och huruvida den vanligare släktingen strandpiratspindel P. piraticus eventuellt är så pass variabel att det faktiskt kan vara förväxlingsrisk.

Bådaviken 13.4. Del 9 - Alhoppvivel

Tre millimeter stora småttingar skulle egentligen föranleda objektivbyte eftersom "standard-gluggen" (Laowa 100mm f2.8 Macro 2X) inte riktigt räcker till. Men jag tenderar vara lat och funderar smått på att alternativet egentligen skulle vara att ha med sig två kameror färdigt förberedda för stora respektive små småkryp.

Alhoppvivel Orchestes testaceus (fam. Curculionidae) hör alltså till de små småkrypen som med fördel kunde dokumenteras med Canon MP-E65mm f2.8 1-5x Macro monterat på kameran.

Objektivbyte i fält är väl inte hur omständigt som helst, men det tar sin lilla tid och så är man i behov av en del justeringar av kamerainställning, blixt och diffusor. Latheten slår lätt till och frammanar en "låt-det-gå-med-"fel"-objektiv-mentalitet". Särskilt inspirerad dokumentation kan jag inte påstå att jag lyckades frammana med tanke på resultatet.

Alhoppvivel lever som namnet berättar på al (Alnus spp.). Ägget läggs på bladets undersida i mittnerven eller i någon av de tjockare lateralnerverna. Efter kläckningen letar sig larven ut mot ytterkanten av bladet och skapar samtidigt en brun gångmina som slutligen upptar en relativt stor del av bladets ytterkant. Larven förpuppar sig inne i minan.

Eftersom äggläggning och larvtillväxt sker medan bladet utvecklas blir det också ofta deformerat.

Hoppvivlarna i släktet Orchestes har inte varit några större bekantskaper tidigare och det fotograferade exemplarets idé om att sitta på en björkstam föranledde en del extra kontroll beträffande arterna och deras värdväxter.

Det vore idé att söka bladminorna och samla in några för att se ifall man kunde få napp på någon av de kända hoppvivel-parasiterande arterna i släktet Tetrastichus (fam. finglanssteklar, Eulophidae) eller möjligen någon annan parasitoid. 

Men då bör jag först be om tillstånd eftersom Bådaviken är naturskyddsområde.

Referens:

Plant Parasites of Europe, Leafminers, galls and fungi.

Bådaviken 13.4. Del 8 - Lavsnabblöpare

Philodromus poecilus.

Jag får väl snart döpa om bloggen till "Utgångspunkt lavsnabblöpare" med tanke på hur många inlägg som ägnats åt denna art.

Arten har satt sig tillrätta i min skalle och jag klarar i princip aldrig av att besöka Bådaviken utan att leta efter dem.

Jag hör dig ställa frågan "varför?".

Nej, jag har varken telepatisk förmåga eller buggat dig på något sätt.

Jag låtsas bara höra frågan för att få svara på den.

Arten är relativt sällan observerad och rapporterad. En orsak är att den är ganska ovanlig. Kanske inte fullt så ovanlig som man tidigare misstänkt men tillräckligt ovanlig i alla fall. 

En annan orsak är att den är så oerhört välkamouflerad och svårupptäckt. 

En tredje orsak, om än marginell sådan, är att den åtminstone tidigare tenderat bli felbestämd som brokig barksnabblöpare Philodromus margaritatus. Både på Artportalen och laji.fi har en hel del äldre rapporteringar dock korrigerats de senaste åren eftersom vissa personer - bl.a. jag - kommenterat felbestämningarna.

Dess relativa ovanlighet gör att jag lockas av tanken på att få mer detaljerade observationer gällande deras förekomst i Bådaviken. 

Vilka träd hittas de på?

I vilken "mikromiljö" står träden på vilka de hittas? Dvs. varför hittas de på ett specifikt träd på en viss plats men inte på en till synes helt "identisk" stam 50 meter bort?

Hur ser deras årscykel ut?

Kan man notera populationstendens från år till år?

Hur ser inomartsvariationen ut?

Svaren jag hittills kan leverera ser ut som följer:

I Bådaviken hittar jag dem i princip enbart på stående döda alar med en stamdiameter över 12-13 cm. Stammens bark får helst vara ordentligt uppsprucken. Det gör inget om stammen gått av, men kvarvarande stående del bör helst vara åtminstone tre meter hög.

Jag har stirrat mig blå på björkar utan att hittills hitta dem på dessa annat än med ett par undantag. På levande alar har jag inte heller hittat några. Jag har heller inte hittat dem på stora alar med grövre bark och rikligare lavpåväxt där man som människa tycker lavsnabblöparen borde passa perfekt. Längre söderut (Sverige och övriga Europa) verkar de oftast observeras på stammen av stora lövträd med just grov bark och mycket lavar.

Alla mina fynd har gjorts på stammar som får en ordentlig dos sol. I övrigt "perfekta" stammar som står aningen skuggigare bjuder i princip inte på lavsnabblöparfynd. Således är observationerna nätan enbart gjorda på de ytterst stående träden nära strandskogskanten. Där är de visserligen exponerade för vind men åtnjuter många soltimmar.

Jag har hittills inte hittat två individer på samma stam. Jag förväntar mig att det borde vara åtminstone en hane och en hona per stam men än så länge har jag alltså ingen sådan observation. De jag får syn på sitter vanligen på mellan 1 - 3 meters höjd. I samband med vuxenstadiet har de hittats närmare marken. Man får förmoda att de även befinner sig högre upp i träden men blir då förstås svåra att upptäcka.

Jag har noterat endast en (1 st) synkroniserad generation. I Almquist 2006 sägs att vuxna hittas från slutet av april till slutet av augusti. Hittills har mina observationer av vuxna enbart skett mellan slutet av maj till andra halvan av juni. Faktum är att jag enbart sett lavsnabblöpare i subadult och vuxet stadium. Ungar och juveniler har hittills undvikit med möjligen ett undantag. 

Frågan är om ungar och juveniler oftast håller till på svårupptäckta ställen. Rimligen måste de emigrera från sitt födelseträd och befinner sig kanske då högre upp i träden i samband med sk. ballooning. Det är också möjligt att unga individer söker sig bort från potentiellt större predatortryck närmare marken. Andra spindlar så som stamzebraspindlar låter sig säkerligen väl smaka. En del primärt marklevande arter (t.ex. vargspindlar och plattbuksspindlar) är tidvis också åtminstone några decimeter upp på trädstammarna.

I Bådaviken övervintrar lavsnabblöpare åtminstone som subadulta individer men jag vet inte om deras livslängd sträcker sig över ett eller två år.

Inomartsvariationen är i Bådaviken inte stor. Inte heller bland de fotograferade lavsnabblöparna som återfinns på annat håll (artportalen/laji.fi) noterar jag någon större utseendevariation likt den som finns hos förväxlingsarten brokig barksnabblöpare. Vissa färgvarianter av brokig barksnabblöpare må påminna oerhört mycket om lavsnabblöpare men diagnostiska skillnader är ändå möjliga att se på habitus. Förutom specifika detaljer i mönstret känns lavsnabblöpare igen på förhållandevis bredare framkropp och bakkropp.

Jag har fått intryck av att populationen i Bådaviken minskat under de år jag observerat lavsnabblöparna.

Men under besöket 13.4 utökade jag sökområdet och spenderade extra mycket tid och koncentration vid varje träd jag passerade. Det blev tio st fynd vilket är avgjort mer än vad jag hittat under mina besök de två sista åren. Någon slutsats angående populationstrenden kan jag ändå inte dra eftersom sökningen nu var mer omfattande. Jag fortsatte också söka bland alar (levande och döda) mer centralt i skuggigare delar av strandskogen samt på björk men utan resultat.

Alla lavsnabblöparna som observerades 13.4 är i subadult ålder.

Nio dokumenterade exemplar med indelningen fem honor och fyra hanar.

Nr 1 (nedan). Hona.

Nr 2 (tre bilder nedan). Hane.

Nr 3 (två bilder nedan). Hona.

Nr 4 (två bilder nedan). Hane.

Nr 5 (nedan). Hane.

Nr 6 (två bilder nedan). Hona.

Nr 7 (nedan). Hane.

Nr 8 (tre bilder nedan). Hona.

Nr 9 hann jag inte fotografera innan den smet och "försvann".

Nr 10 (nedan) hona.

Bådaviken 13.4. Del 7 - Mindre skuggspindel

Ungt exemplar av mindre skuggspindel Nuctenea silvicultrix som lokaliserades aningen för högt upp på en död alstam. 

"För högt" har med fotograferandet att göra.

Jag spanade primärt efter lavsnabblöpare och skuggspindeln kom som bonus eller bifångst. Sannolikt kunde jag ha fyndat fler om jag letat specifikt efter dem. När ögat är inställt på att hitta en viss form och färg har jag alltid lite svårare att upptäcka sådant som avviker från det jag främst söker efter.

Det är väl ett typexempel på The invisible Gorilla-effekten. 

Mindre skuggspindel är en skogs- och våtmarks-art. Typisk i träd på myrmarker. 

I Bådaviken är näten vanligen spända mellan alstammar från samma rot stående längst ut i den glesa ytterkanten av skogsranden. Näten byggs gärna på 3 - 5 meters höjd och kan blir relativt stora.

Här är tre honor som dokumenterades 17.4.2021.

Bådaviken 13.4. Del 6 - Sälgbagge

Bladbaggarna (fam. Chrysomelidae) i släktet Galerucella bjuder på knepigheter i samband med artbestämning. Kännetecknande för sälgbagge G. lineola är att hela halsskölden har små hår medan förväxlingsartena har en hårlös yta centralt på halsskölden vilket gör att området ser relativt blankt ut. Här kan man notera att halsskölden är hårig i mitten och att det således är nämnda art.

Med tanke på sälgbaggens vanlighet och koppling till alar (Alnus) och viden (Salix) är det ingen märkvärdighet att hitta arten i Bådaviken. Mera märkvärdigt är kanske att jag av någon anledning tidigare inte råkat se sälgbagge i viken.

Bådaviken 13.4. Del 5 - Stamzebraspindel

Stamzebraspindel Salticus cingulatus är inte särskilt kräsen och återfinns på solbelysta trädstammar av allehanda slag i ett flertal olika biotoper. 

Därför är det här långt ifrån första inlägget med arten i fråga men så är ju bloggen också väldigt långt en slags "naturdagbok" och då blir det upprepningar ibland.

I Bådaviken är stamzebraspindlarna främst på björk och al samt vanligen på stammar med grövre bark och många småskrymslen. Dessutom hittar jag dem oftast på döda träd där barken spruckit upp vilket måhända gynnar dem med tanke på ökad mängd gömställen. 

Man kan kanske också spekulera att den döda veden bjuder på aningen mer tillgänglig föda när diverse små insekter med dragning till död ved och svamp lockas till stammarna.

Bådaviken 13.4. Del 4 - Erythraeus sp.

En del kvalster i släktet Erythraeus (fam. Erythraeidae) brukar dyka upp framför ögonen den här tiden på året. Man hittar dem bl.a. ofta på skyddade, solbelysta platser relativt nära vatten. Det kan vara stränder, våtmarker eller områden med smältvatten efter vintern. 

Arttillhörighet och ålderskategori är dock en kvardröjande fråga och i det här inlägget från 2021 spekulerade jag en del kring just detta.

Insamling och mikroskopering är troligen enda alternativet för säker artbestämning. 

Med lite envishet och tur kunde man eventuellt lyckas dokumentera rätt detaljer även i fält. Då får jag nog först byta till optik med rejälare förstoringsgrad samt högst troligen experimentera med att försöka söva kvalstren tillfälligt med lämplig dos koldioxid. Rastlös snabbhet är nämligen inget bekymmer för dessa rovdjur och sådana egenskaper är föga förenligt med sporten extremmakrofotografering.

Bådaviken 13.4. Del 3 - Ljus käkspindel

I björkskogen bakom fågeltornet tänkte jag det kan vara skäl att plocka lite bland löven på marken. Första lövet jag vände på levererade en spindel.

Rent teoretiskt ska de våtmarksgillande arterna i släktet Pachygnatha vara lågoddsare i Bådaviken men fram tills i lördags har de inte visat sig. Därmed kul att äntligen få korn på en av dem.

Ljus framkropp samt bakkropp med ljus dorsal teckning som närmast bildar en dubbelrand kombinerat med det färgade fältets relativt jämna ("o-vågiga") kant mot sidornas ljusa fält ger ljus käkspindel P. clercki.

Kroppslängden hos hanarna varierar mellan 4,5 och 5,9 mm individer emellan. Typisk längd är ungefär 5,2 mm (Almquist, 2005). Den här hanen höll sig i trakten av den "typiska" längden om mitt genomperfekta ögonmått var välkalibrerat.

Bådaviken 13.4. Del 2 - Gelis fuscicornis

Årets första fältdokumentation av småkryp skedde på en död björkstam bakom fågeltornet. 

Där kunde jag notera en stekel i släktet Gelis som undersökte och eventuellt också petade in ägg i en liten kokong.

Vad kokongen tillhör för insekt vet jag inte. Troligen någon liten fjäril eller möjligen en parasitstekel. Om det senare stämmer går misstankarna till en av de små spindelparasiterande arterna i underfamiljen Pimplinae.

Dessvärre hade jag inte rätt objektiv monterat på kameran och var tvungen att byta. Därefter började blixten krångla och innan jag var färdig att rikta kameran och börja bränna av exponeringar hade stekeln vandrat iväg från kokongen. Ringrostigheten ledde till magert fotoresultat.

Längre ut i den aldominerade blötare strandskogen sågs en försvarlig mängd andra steklar i samma släkte. Dessa hittades primärt på döda alstammar. Generellt lite mindre röda markeringar och aningen mindre till storleken. 

Ika Österblad - som kan dessa - lutar mot att det trots allt rör sig om samma art, nämligen G. fuscicornis. Jag hade misstanke om den arten på basis av samma svar erhållet för nästan exakt tre år sedan.

Bådaviken 13.4. Del 1 - "Fältsäsongen" inledd mer på allvar

Isen ger med sig utanför åmynningen och det är hyfsat mycket öppet vatten på Sandörsfjärden och ut mot Alörshålet. Isläget kan man bl.a. följa här, men tyvärr finns ingen satellitbild från den aktuella dagen. 

Dagen innan verkar isen enligt satellitbilderna ännu ha legat kvar på Sandörsfjärden men det har gått hastigt i det varma vädret och med stora mängder vatten som pressat på från älven.

17.3 besökte jag Bådaviken för första gången i år. Solen värmde visserligen men den nordliga snålblåsten hade övertaget. Inga modiga småkryp synliga den dagen. 

Söndagen 7.4 var jag också på plats i viken. Då hade jag större förhoppningar om att börja hitta aktiva småkryp. Även då visade sig vinden kyla av strandskogen betänkligt. Lavsnabblöparna som jag spanade lite extra efter verkade inte våga sig fram. Snön låg fortfarande kvar bland träden och isen ute i viken var tjock.

Något inlägg från det besöket i Bådaviken har jag inte. När jag skulle ta fotografier av några fåglar i strandskogen, bl.a. en orädd trädkrypare, visade det sig att kamerans minneskort inte fanns i kameran utan kvarglömt i datorn där hemma.

En vecka av varmare temperatur har förändrat Bådaviken fullständigt. Snön är borta bland träden, isen är i stort sett försvunnen inne i viken och flertalet vårflyttare hade anlänt.

Grågäss, tranor, krickor och gräsänder höll liv i ljudrummet. Det stationära sångsvansparet föll också in i kakafonin. Enkelbeckasinerna ägnade sig åt spelflykt och ringduvorna drog av och an.

Jag koncentrerade mig dock inte på fåglarna utan på småkrypen. Dessa betas av i kommande inlägg.

Phora sp. (?)

Små puckelflugor (fam. Phoridae) finns i mängd bland de insekter jag samlat (döda) från trädgårdens växthus. I materialet från 2022, vilket jag ännu går igenom, finns enbart detta exemplar. Jag lär återkomma till dem i högre grad när jag artbestämmer och dokumenterar senare års insamlingar.

Kroppslängden på den här hanen är knappa 3 mm. Ögonen är lite flugtypiskt insjunkna i samband med att den torkat ut.

Familjen puckelflugor är stor med flera artrika släkten. Många av arterna är små och kräver ingående undersökningar och rätt litteratur ifall man vill försöka utreda arttillhörigheten. I det här fallet är jag inte ens säker på släkte, men jag tror det handlar om Phora.

Familjen är inte enbart artrik. Det råder stor diversitet beträffande deras biologi också. Larverna verkar hos de flesta vara marklevande men där upphör likheterna. En del livnär sig av förmultnande organiskt material av olika slag, andra äter svamphyfer och några är rovdjur.

Några detaljbilder togs också men de blev inte tillräckligt informativa pga. att jag borde ha experimenterat mer med ljussättningen och jobbat ganska mycket med bildredigering i efterhand. Under de större håren verkar denna puckelfluga ha en tät sammetsaktig yta som verkligen suger upp allt ljus jag försökte "kasta" på den. Formerna och detaljerna försvinner liksom. 

Om jag räknat rätt är detta art nr 1200 i den här bloggen.

Argyra auricollis (?)

Denna styltfluga (fam. Dolichopodidae) tillhör släktet Argyra och jag tror att det rör sig om A. auricollis.

Glömde justera vitbalansen i de två första bilderna... märker jag. Det får vara så nu.

Släktet har 12 arter på Finlands artlista och A. auricollis är en av de oftare rapporterade.

Detta är en hane. 

Silvrigt ansikte mellan ögonen, benens färgsättning, avsaknad av hår (utöver de fyra långa borsten) på skutellen (den halvcirkelformade plattan bak på mellankroppen) och antennerna är några av de diagnostiska karaktärer som ledde mig till nämnda art. 

Artbestämningsnyckeln gäller dock arter i Storbritannien och jag hyser viss osäkerhet gällande huruvida jag träffat rätt. 

Har frågat men inte fått bekräftelse på arten.

Likt många andra styltflugor är arterna i Argyra rovlevande.

Chrysis schencki

Sista stekeln för dokumentation och artbestämning ur insamlingslådan 2020 (döda insekter samlade från trädgårdens växthus) är denna guldstekel. Glansfull avslutning.

Den glansfulla avslutningen är dock ingen lätt match vad artbestämningen beträffar. Guldstekeln, en art i släktet Chrysis, hör nämligen till den sk. ignita-gruppen vilken består av en rad arter svåra att skilja från varandra och som kräver tillräckligt tydligt bildmaterial av ett flertal karaktärer. Skillnaderna kan för ett gulsstekelotränat öga som mitt te sig synnerligen subtila. Jag hyser än så länge ingen som helst säkerhet i bedömning av dessa ens när jag har dylika bilder och en bra nyckel till förfogande (se ref.).

Tack och lov finns tillgängliga experter på området. 

Bilderna gick således vidare till Alexander Berg och Juho Paukkunen. 

Stort tack till båda för respons och artbestämning!

Arten är Chrysis schencki, en ofta rapporterad art om man verkligen ska våga tro på de artbestämningar rapporterna är knutna till. Men arten nämns även som vanlig i facklitteraturen och då finns det goda skäl att lita på bedömningen.

S. schencki Parasiterar på solitära getingar i släktet Ancistrocerus (murargetingar). Bekräftad arter är trebandad murargeting A. trifasciatus samt förmodligen spenslig murargeting A. gazella samt vårmurargeting A. nigricornis. Getingarna i släktet använder bland annat flyghål och skalbaggsgångar i död ved som boplats och det är kring sådana man ofta ser guldsteklar på jakt efter lämplig värd. Någon av de ovan nämnda murargetingarna har jag inte bekräftad observation på i trädgården men åtminstone trebandad murargeting torde vara vanlig häromkring.

C. schencki flyger från slutet av maj till september. 

Tillägg 4.4.2024. Som nämns i den inskickade kommentaren nedan har C. schencki ett svenskt trivialnamn också. Smalkäksguldstekel heter den.

Käkarnas tjocklek sedda i lateral vy (från sidan) är i vissa fall en av de användbara artbestämningskaraktärerna (även om det sägs finnas viss inomartsvariation) när en del av arterna inom ignita-gruppen ska bestämmas.

Smalkäksguldstekel inbegriper förresten uppenbarligen även två "varianter" och så småningom visar det väl sig om den ska delas upp i två olika arter eller inte (se ref.).

Referens:

Juho Paukkunen, Alexander Berg, Villu Soon, Frode Ødegaard, Paolo Rosa

An illustrated key to the cuckoo wasps (Hymenoptera, Chrysididae) of the Nordic and Baltic countries, with description of a new species

ZooKeys 548: 1-116 (2015)

doi: 10.3897/zookeys.548.6164