"Piece of cake! Den här artar jag med en gäspning!" tänkte jag när jordkryparen dök upp på insamlingsfatet efter lite vaskning i lövförna. Enligt Nationalnyckeln har vi två av dessa jordkrypare (Ordningen Geophilomorpha) i Österbotten. Det är skogsjordkrypare (Geophilus proximus) och blodjordkrypare (Pachymerium ferrugineum). Båda är långa. Den förstnämnda blir uppemot 40 mm och den andra kan vara kring 50 mm. Med stark betoning på alla tänkbara vaghetsförstärkande adverb, kunde det finnas små, puttinuttiga chanser att ytterligare någon art skulle kunna påträffas här. Men njä...?
Med MP-E65-objektivet var det omöjligt att få plats med hela jordkryparen på bildsensorn. Jag borde ha rullat ihop djuret eller... typ... ja... Det gjorde jag inte. Att få med hela djuret skulle ha inneburit att jag kunde räkna kropssegmenten. Men eftersom jag så lätt skulle arta den ändå, så brydde jag mig inte.
När jag slog upp Nationalnyckelns mångfotings-band, blev jag ändå väldigt osäker. Plötsligt kändes det som om den fotograferade jordkryparen utseendemässigt var någonting mitt emellan de två lokalt förekommande.
Har konsulterat typer med större kunskap om dessa kryp och den bistra sanningen är att jag förstås borde ha räknat benpar och eventuellt tagit några bilder av undersidan också. Därmed är det ingen spikad artning på den här. Får söka nya, göra om och göra rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar