fredag 30 december 2016

Avrundar bloggåret 2016 med Urd

Plötsligt sitter man än en gång vid datorn i färd med att försöka haspla ur sig en slags sammanfattning av det gångna året. Givetvis är den sammanfattningen på ett eller annat sätt relaterad till den här bloggens ämnesflora. 
Lustigt nog sker det dessutom än en gång till tonerna bilderna av blåst och vågor vid Tisskärssand, ute på Vexalalandet. För ett år sedan såg motsvarande blogginlägg ut på det här viset. Får se om det blir tradition.

Så välkommen till ett kaotiskt sillsalladsinlägg utan fyrverkerier!

27.12 nuddade perifera delar av stormen Urd Österbotten. Någon egentlig storm kan man inte kalla de vindar som nådde hit, men en smula blåst blev det ändå. Vågorna ute vid havsbandet var trots allt av någorlunda dignitet. Befann mig vid Tisskärssand under sen eftermiddag.

Vad ska jag egentligen berätta om 2016? Tja. Jag kan i alla fall konstatera att året varit relativt inläggsfattigt jämfört med tidigare år. Orsakerna till detta har jag till lust och leda nämnt i några av årets inlägg. Inläggen är självfallet beroende av aktivitet som resulterar i inläggmaterial, och det är kvantiteten aktivitet som varit sparsmakad 2016.

Mest omfattande naturaktiviteten under året har nog (för egen del) arbetet med silltruts-inventeringen varit. Jag har deltagit som assistent i samband med ringmärkning och räkning vid ett antal kolonier i skärgården här i trakten. Projektet är relativt omfattande och strävan är förstås att det ska vara så heltäckande och informativt som möjligt. En rapport över årets resultat är i stort sett snart klar. Som en liten, liten del av den rapporten kan jag t.ex nämna att det ser ut som om silltrutparen i de undersökta kolonierna lyckades få 0,4 flygga ungar var. De flesta bon innehåller tre ägg (några har två) och av dessa överlevde således 0,4 ungar fram till slutet av sommaren. Flera av dessa har läsringar och det blir spännande att se ifall man någon gång kommer att få återse någon av dessa. Hur överlevnadsgraden ser ut under deras första år vet jag inte.

Häckningsresultaten är inte riktigt bra men det var heller ingen total katastrof. Helst borde de komma upp i lite högre siffror eftersom silltrutarna rent generellt går ner i antal. Två vuxna fåglar (ett par) borde med andra ord lyckas föda upp fler än två ungar totalt under sin livstid för att en ökning ska kunna ske. Med 0,4 tar det 5 år för ett par att "kompensera" sig själv. Trutar blir oftast gamla så i normala fall ska de kunna lyckas. Men det kommer alltid år som är riktigt katastrofdåliga och därför måste de bra åren också generera en viss numerär buffert.

Några rariteter har jag inte prickat in i år. Således inga spännande observationer att rapportera. När det gäller antal observerade fågelarter har jag verkligen nått ett bottenrekord. För ett år sedan trodde jag inte att det skulle vara möjligt att se färre än vad jag då hade gjort. Saldot för 2016 är 95 fåglar. Noterar att jag inte ens har kryss på kricka, spillkråka eller taltrast - för att nu nämna några som t.o.m. brukar vara svåra att undvika. Men de har helt enkelt inte kommit fram till mitt arbetsrum och de har inte hjälpt till med båtrestaurering eller annars befunnit sig i samma utrymmen som jag 2016. De assisterade heller inte i silltruts-inventeringen.

29 fågelarter har setts i trädgården. Det är i alla fall fyra fler än året 2015.

När det gäller alla typer av djur, så är antalet arter jag påträffat i trädgården nu uppe i 431. För ett år sedan var den siffran 388. 43 nya således. Den siffran är inte särskilt stor den heller. Bloggen innehåller för närvarande 519 olika arter. Det betyder att 52 stycken kommit till på dessa sidor under 2016.

Förutom silltrutsarbetet har mitt naturår i första hand genomförts vid datorn. Jag har tecknat. Det arbetet är nästan klart och nya projekt väntar.

Men naturåret är förstås så mycket större än mina egna förehavanden. Ur ett globalt perspektiv har 2016 varit en smula exceptionellt. Ögonbrynshöjande skeenden har främst rört klimatfrågorna. USA har valt en president vars relation till vetenskap verkar vara av högst anmärkningsvärt dålig kvalitet. Han har dessutom försett sig med rådgivare och ministrar som tycks vara rena antivetenskaps-typerna. Miljö och klimat ska uppenbarligen skrotas av den nya amerikanska administrationen. Som en intressant påminnelse om att något sker med klimatet, har vädret uppe vid Nordpolen varit av alldeles extraordinärt varmt slag nu under senhösten och början av vintern. Jag skrev lite kring det i föregående blogginlägg.

DNA-undersökningar har visat att klotet har fyra giraff-arter snarare än en art och flera underarter. Just girafferna är förresten på alarmerande numerär tillbakagång. För några av [de nya] arterna och underarterna är det riktigt illa ställt. Men det är inte bara giraffer som sjunker i antal. En överväldigande majoritet av alla jordens djur har det allt värre ställt. I dagarna kom bl.a. nya dystra siffror för geparderna. Hur miljömedvetna vi människor än är och hur mycket information om dessa frågor vi än har, så fortsätter den ekologiska "nedmonteringen" av jordklotet i allt högre grad. Det finns absolut ljusglimtar men det tycks vara så att de negativa nyheterna överväger (ökad korallblekning/död 2016, fortsatt ökad skogsavverkning, fortsatt stor illegal fågeljakt vid Medelhavet, fortsatt minskning av flyttfåglars rastplatser, osv, osv.).

Kan också konstatera att jag under året blandat mig än mer i diverse lokala miljö-käbbel. Mest har det handlat om kommentarer under miljö- eller klimat-relaterade artiklar på YLE eller Vasabladet. Det finns nämligen ständigt en hel del troll som häver ur sig fullständigt tankebefriade utsöndringar. Miljövård är "löjligt" och uppenbarligen onödigt. Den klassiska frågan är om *valfritt djur* verkligen ska gå före människan eller samhället. Redan den frågan i sig är så urbota töntknasig som den bara kan vara. Men jag ska hejda mig från att orera mera om detta just nu. Får väl bara inse att jag håller på att drabbas av en viss radikalisering vartefter huvudlösa troll knaprar fram fler och fler tokigheter från sina tangentbord. 

Kråkor är lustiga. Förutom en ensam gråtrut långt ut över havet, var kråkor de enda fåglarna jag kunde se ute vid stranden. Och vad menar jag med att de är lustiga då?

Jo jag menar att de är lustiga för att de verkar fladdra iväg ut över vågorna bara för att det är "kul". Kråkorna har ju nämligen ingeting att göra där bland vågorna. De är inte på väg någonstans och de jagar inte mat. 

Ofta befinner de sig bara någon meter över vågorna. Som sagt, kråkor är lustiga.

Därmed stänger vi det här året och blickar fram mot ett vidöppet och synnerligen spännande 2017. 

Gott nytt år!!



söndag 18 december 2016

Väder, klimat, förnekare och Brandolini

Klimatet var på mediatapeten för några veckor sedan. Dels handlade det om att Herrfors kundtidning Katternö kom i rampljuset genom Suomen Kuvalehti, varpå artikeln och kundtidningen togs upp lokalt i ÖT och Vasabladet. Åter en gång blev klimatförändringarna debatterade. Dels handlade det också om rubriker kring en ovanlig "värmebölja" i Arktis. Visserligen minusgrader, men ändå ca 20 grader varmare än normalt. Isens utbredning var även rekordartat låg och tillväxten hämmades extra pga. att de normala minusgraderna inte slog till. Forskarkåren undrar om en sk. "tipping point" är nära - eller passerad.

Andra aktualiteter som drar fram klimatfrågor till rubrikplats är Donald Trumps utnämningar till viktiga poster. Han har placerat kända klimat[förändrings]förnekare i maktposition att förändra landets miljölinje. Vetenskap, fakta och kunskap är helt klart inte alls av intresse i USA's kommande politik. Det blir onekligen intressant att se huruvida de faktiskt gör slag i saken och raserar vad som hittills påbörjats vad globalt miljöengagemang beträffar. Sedan beror mycket på huruvida Trump sitter fyra år eller rent av åtta. På fyra år lär turligt nog USA inte göra så värst mycket skada trots allt. De hinner knappast bygga upp så omfattande verksamhet att det får tydligt märkbara miljö-effekter. Problemet är förstås att miljö är så mycket mer än växthusgaser och klimat. På kort sikt är ytterligare fragmentisering av naturliga och/eller orörda biotoper kanske ett värre bekymmer. Illdåd i den branschen har de chans att hinna med.

Det verkar som om den kvarstående klimatdebatten i övrigt har separerats allt mer från vetenskap. Ju mer man läser in sig på ämnet i dagens media så förefaller det ha större och större anknytning till politik. Så kallade "klimatskeptiska" sidor som tidigare angripit frågorna med några slags vetenskapliga argument har tappat fotfäste vartefter vetenskapen lämnat debatten allt längre bakom sig. Debatten har polariserats till "förnekare" och "alarmister". Alarmister är förstås samma som gröngölingar, gröntalibaner, grönterrorister men även kommunister, PK-feminister och fan och hans moster. Att debatten begåvats med dylika "skällsord" är intressant. "Klimatskeptiska" sidor hyllar Trump och hans utnämningar, "klimatskeptiska" sidor har även en synnerligen öppen hållning gentemot olika extremhöger-falanger. I Sverige återkommer t.ex. hyllningarna till SD på en specifik och relativt känd klimatfötnekarsida (Klimatupplysningen - av "Stockholmsinitiativet"). Bland inläggen och kommentarerna öses unkna utsöndringar ut i strida strömmar gentemot miljöengagerade individer, politiker, forskare, institutioner och organisationer. Det är rent av fråga om riktigt fula och låga formuleringar. Är det måhända ett resultat av ökad desperation i kölvattnet av att de vetenskapliga argumenten inte håller måttet? Det bör tilläggas att flera av Stockholmsinitiativets äldre skribenter slutat författa inlägg. Det gäller främst de som faktiskt hade sansade inlagor i debatten och som kunde debattera sakligt och utan smutsiga påhopp. Man får en känsla av att Stockholmsinitiativets eget klimat blev för extremt för de humana individerna.

Andrev Walden har en intressant kolumn i Aftonbladet, där han plockar upp frågeställningen kring varför högerextrema så ofta blir vetenskapsfrånvända - t.ex som i klimatfrågan - och snarare tyr sig till ren vetenskapsförvillning. Bl.a. menar han att deras politiska motståndare (t.ex. vänstern och de gröna) redan hade dessa frågor som en del av sin agenda. Då känner extremhögern att det inte finns något annat val än att trilska emot - oberoende om de av bara farten producerar hittepå-mumbojumbo utan några som helst vetenskapliga kopplingar.  Historia har de ju redan vana att förfalska så lite vetenskapsförvillning lär knappast addera huvudbry.

Det börjar vara många år sedan vetenskapen sakligt konstaterade att de absolut bäst underbyggda teorierna stämde väl överens med antropogen klimatpåverkan. Observationer och dokumentationer bekräftar tidigare modeller och hypoteser. Klimatforskare såväl som geologer, biologer, historiker, fysiker, astronomer och en hel drös andra vetenskapare, kan tydligt se samband mellan sina respektive forskningsresultat (och observationer) varpå de sammantaget inte längre ifrågasätter det antropogena fotspåret. Tvärtom ser det ut som om vår (människans) påverkan de facto både kompenserar och motverkar den svaga inledningen av en försiktig svängning mot kallare klimat. Så kallade "naturliga" klimatrelaterade orsaker (sol, strålning, glacial rytm o.dyl.) pekar nämligen på en analkande istid. Den ligger i och för sig väldigt långt framåt i tiden. Sjunkande temperaturer skulle gå så oerhört långsamt att vi inte riktigt noterar det. Men visst kan man väl tillstå att det där med en smula mer kyla inte alltid låter så lockande.

Nej, klimatförändringarna (både historiskt och uppgjorda framtidsmodeller) är inte ett kristallklart fall av vetenskaplig enighet. Detaljerna skiljer fortfarande mellan den ena och den andra tolkningen av observationer, dokumentation och modell. I Nature från 8.12 (nr 7632) diskuteras bl.a. hur mycket av Grönland som egentligen var isfritt för si och så många miljoner år sedan. Givetvis är det intressant ur ett klimatperspektiv, eftersom svaren kan vara till hjälp beträffande klimatets påverkan av den grönländska isen samt då även havsvatten-nivån. Det här är dock en debatt som alltså är på någon slags detaljnivå och där ingen tolkning går i någon annan riktning än att det är ett ganska allvarligt läge vi befinner oss i.

I samma nummer av Nature ingår även en kolumn av Phil Williamson (University of East Anglia, Norwich, UK) som oroar sig för en allt mer frekvent desinformation i våra demokratiska samhällen. Allt fler internetsidor sprider rena lögner och trollsoppor, vilka tydligare och tydligare påverkar folks uppfattning och tro på hur det ena eller det andra förhåller sig. Det verkar t.ex. inte vara bättre än att nationer (eller olika "intressen") sitter med anställda arbetare i sk. trollfabriker. Williamson nämner inte just trollfabriker, men han frågar efter tydligare kontroll gentemot förvillare av fakta. Han hoppas även att vetenskaparna själva (de som kan det de forskar om) ger sig tid att faktiskt argumentera och försöka korrigera eventuell desinformation. I de flesta fall har forskaren gjort sitt jobb när rapporten är publicerad och lämnar därefter det hela för ett nytt projekt. Men det är samtidigt mycket begärt att forskarna ska sitta och "vakta" på dylika trollningar. Hur som helst drar Williamson upp Brandolinis lag (The Bullshit Asymmetry Principle) vilken dikterar att "the ammount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude bigger than that needed to produce it".



Slutligen tre kartor hämtade (screen shots) från den sanslöst tjusiga sidan Climate reanalyzer som jag verkligen rekommenderar för alla väder- och kart-bitna nördar.

Första kartan visar temperaturskillnaden jämfört med medeltalet räknat på åren 1979-2000. Som vi ser är det fortfarande närmare 20° varmare än normalt uppe vid Nordpolen. Men det är även ca 20° kallare än det gamla genomsnittet över delar av Asien och centrala Nordamerika (syns inte på den här kartan). Köldstråket sträcker sig ner mot Turkiet där det egentligen "borde" vara kring +10°C just nu (uppe på höglandet), men istället är -10°C. Kölden som alltså egentligen ska hålla sig i Arktis rinner ner över de två stora kontinenterna. Nedan följer en karta med faktiska lokaltemperaturer som jämförelse till kartan ovan.



Det här är väder! inte klimat... säger någon. Förvisso!
Visst är det väder och visst fluktuerar det hit och dit - precis som väder ju gör. Men väder är ett resultat av av de mekanismer som dikterar klimatet och i slutändan alltså det påföljande vädret. Trots de två stora köldstråken över land så är norra halvklotet till sin helhet 0,36°C varmare än genomsnittet från jämförelseåren. 2016 ser ut att bli det varmaste året i historisk tid. Klotets temperaturkurva letar sig just nu snabbt uppåt år för år.



En bidragande orsak till rådande extrema temperatursituation lokalt i Arktis syns på den tredje kartan. Där ser vi dagsläget för jetströmmarna - de snabba vindar som ligger på ca 10 000-11 000 meters höjd och som roterar runt klotet i östlig riktning. 

Jetströmmarna fungerar i vanliga fall delvis som avgränsningar för kall arktisk luft och varmare sydlig luft. Ju större temperaturskillnaderna är desto starkare drivs vindarna. Jetströmmen är således vanligen starkast vintertid. Jetströmmarna påverkar lägre luftlagers vindar samt högtryckens och lågtryckens banor. På senare år har jetvindarna tappat fart och börjat "meandra" (svänga/kurva sig) något mer än vad som tidigare noterats. Det betyder att de numera vintertid i något större utsträckning ställvis drar med sig varm luft  långt norrut och kall luft långt söderut. För ett antal år sedan drabbades t.ex. brittiska öarna med flera vintrar som var ovanligt kalla och ruggiga. Just nu har alltså jetströmmen (i sin påverkan av vädret) pressat upp varm atlantisk luft mot norr och dragit ner den kylda polarluften till Asien och Nordamerika.

Paradoxalt kan det ställvis alltså bli kallare när klotets medeltemperatur höjs. 


fredag 2 december 2016

Man pratar inte om kungar

Fertila myrhonor heter drottningar och hanarna heter... hanar. 
Han på bilden är typ bror till hon som presenterades i de två föregående inläggen.

Hanarna är oftast ganska mycket mindre än honorna. Speciellt huvudet är knappt mer än bara fäste för antenner och ögon. Ska förstås inte glömma hans parningsorgan. Det skymtar längst ut på undersidan av bakkroppsändan. Mellankroppen är annars ganska lik den hos drottningen och den skiljer sig rätt mycket från arbetarnas mellankroppar. Jämför t.ex. med bilden i det här gamla inlägget. Notera också att hanen är i stort sett helt svart.

Hästmyrors könsdjur kläcks på sensommaren men svärmar först i medlet av sommaren därpå. Med andra ord lever de över ett halvt år i kolonin och enligt Nationalnyckeln torde hanarna hjälpa till med vissa sysslor nästan som vilka arbetare som helst.


Ingen julkalender i år

Skulle väldans gärna dra till med en julkalender även det här året, men idén jag har lär få vänta på december 2017. Det är helt enkelt den redan omskrivna tidsbristen som gör att bloggen håller lite lågt tempo. Några enstaka inlägg ska jag säkert skrapa ihop med jämna mellanrum trots allt.

Här är hushästmyran från förra inlägget. Hon har blivit kvitt nålarna nu.