onsdag 6 juli 2016

Skärgårdsänder

I skärgårdens lugna bakvatten, vikar och flador/glosjöar håller viggen till med sina ungar. 

Boet anlägger hon väldans gärna i den absoluta närheten av mås och tärnkolonier. Mycket bättre alarm och skydd finns inte. 

Boet i bilden har "byggts på" - dvs. i samband med regn har det fått mera material och blivit högre. Hon har på så sätt undvikit att utsätta äggen för väta från en växande vattensamling precis intill boet.
Efter fotograferingen täcktes förstås äggen över och honan återvände en kort stund senare. Detta skedde i samband med ringmärkning av andra fåglar - men även viggarna noteras och inventeras. 

Viggen lägger där ikring tio ägg på ett ungefär. Tyckte att vi ofta räknade nio ägg i de bon vi stötte på. Ungarna ränner snabbt iväg från boet och äter i princip själva redan från start. Ungar och hona håller sig ändå nära varandra i början. Tio ungar blir inte fullvuxna. Det är konstant åtgång på fågelungar där ute i den där naturen.

En annan andfågel som syns i skärgården är förstås småskrake - Mergus serrator. Måhända en av de sportigaste modellerna av andfåglar. Den - liksom vigg - uppvisar stadigt sjunkande populationssiffror. Det är kanske inte totalt alarmerande än. Men frågorna bör ställas och orsakerna utredas. Småskrake är klassad som nära hotad i Finland.

Edit: Det är den inte alls... småskraken... nära hotad (NT - near threatened) alltså. Den är numera klassad som starkt hotad (EN - endangered). Så det där jag skrev om "inte totalt alarmerande" kan ifrågasättas. Att arter minskar i antal är förstås alltid alarmerande på någon slags skala. Det är i alla fall ett tydligt tecken på att någonting i deras tillvaro inte är i enlighet med de behov de behöver för att hålla en stabil population. Överhuvudtaget har kustfåglarna i våra trakter riktigt knepiga tider. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar