måndag 25 januari 2016

Midvinterstandard

Fullskalig vinter innebär fullskalig vintermatning, som innebär mesar, som på vår gård innebär talg och blå. Här är således fem obligatoriska bilder av dessa stamkunder. Blåmesarna undvek för det mesta kameran. Talgmesarna uppvisade större nyfikenhet. 

Ett genomtypiskt midvinterinlägg.







söndag 24 januari 2016

Gulsparvar

En grupp på ca 25-30 gulsparvar har hållit sig vid fågelmatningen i ett par veckor. Det är inte varje år de dyker upp.
Det betyder också att vi därmed matar med havre. Det är ju nämligen i princip bara gulsparvar som föredrar den födan. Övriga fåglar har andra önskemål. Deras näbbar är dåligt (eller inte alls) anpassade till frön i stil med havre och därmed är det för krångligt och energislösande för dem att ge sig i kast med havrefröna. Vackra julkort med domherrar i havrekärvar är alltså rena surrealismen.

Långt borta (ca 45m från fotografen) i cembratallen sitter de ibland när det blivit för stökigt vid matningen. Stöket orsakas t.ex. av kajor.

När det bara blir "allmän oro" så drar de snarast iväg till närmaste täta kvistansamling i något av de många träd eller buskage som finns i direkt anslutning till matningen. Bilden ovan är därmed ett resultat av en synnerligen sällsynt situation, i och med att det inte är ett virrvarr av kvistar vägen mellan kamera och sparv (som i första bilden).

"Oro" och rusning in bland täta kvistar kan t.ex. stavas s-p-a-r-v-h-ö-k. Det är säkerligen många tiotals "vargen kommer" varje dag. Men den som slutligen inte längre orkar bry sig får till slut lätt att ångra sig.

Cembratallen brukar också vara platsen för matsmältning.



lördag 23 januari 2016

Större snöplogspett

Vad händer här då?

Det är gott om större hackspett ute i skogarna för tillfället. En del av dem hittar förstås till gårdsmatningen där det främst är rent grisfett som lockar.

Idag blev det tokhysterisk självhyvling i rasande fart längs flera meter av gårdsekens snötäckta grenar. Som en terrier på nytvättad ryamatta.








Plötsligt hade han sällskap. Hon kollade in honom ett par långa sekunder innan hon drog vidare på födosök.


lördag 16 januari 2016

Fiasko i fönstret

Sommaren 2014 bosatte sig en väggmurargeting - Ancistrocerus parietinus - i vårt köksfönster. I fall man vill se ett par bilder av honan i arbete vid sin bohåla finns här en länk till ett för ändamålet lämpligt inlägg.

Följande vår/försommar hoppades jag att en ny generation skulle leta sig ut ur boet. Det skedde aldrig och därefter glömdes det hela mer eller mindre bort.  Förmodade att något gått fel och att de inte fullbildades enligt planen. Några guldsteklar eller andra parasitoider kom heller inte ut. Boet var och förblev väl tillslutet och stängt.

Inför julen blev det aktuellt att öppna fönstren för välbehövlig tvätt mellan rutorna. Plötsligt ramlade denna geting ner på golvet - till synes just från den plats där det gamla boet var beläget.

Det kan ju förstås ha varit en slump men intrycket är ju ändå att hon (det är alltså en hona) inte kom från något annat ställe än nämnda bo. I så fall hade ju i alla fall åtminstone en geting fullbildats men av någon anledning blivit kvar i boet.

Trots att jag sedan länge tillbaka tänkt köpa insektsnålar är jag fortfarande utan. Tummen har fastnat. Delvis beror det förstås på att jag inte samlar insekter och att de jag ändå har uppbevarat, redan är döda (och dammiga) exemplar. Nålar är föresten inte heller överdrivet roliga när det ska fotograferas. Därför brukar jag ofta just limma  eller bara sticka en nål mot undersidan eller på motsatta sidan från det håll jag tänkt ta en bild.




lördag 9 januari 2016

Skarvdebatten. Del 6 - Sinensis vs. carbo. And the referee is...


Inledningsvis...
Jag som upprätthåller den här bloggen har - säkerligen som bekant för flera - inte alls en profession inom någondera naturvetenskap. Jag har alltså inga som helst meriter att lyfta fram och luta mig emot.
Det oaktat tänker jag här kommentera och kritisera ett relativt nytt "papper" som dök upp för en tid sedan.
Det handlar om 15 sidor text och fotografier sammanställt av Eirik Granqvist.
Framsidan ses här ovan och hela texten (pdf) går att ladda ner via följande länk:
Redan sidan där detta hittas (infocentrum.se), är i sig ett i sanning skumt hörn av www.  Den upprätthålls uppenbarligen av den nybildade föreningen Rädda jakten, som är en "utbrytarorganisation" (uppenbarligen pga. tvister gällande varg) från Jägarnas riksförbund (Sverige). Orsaken till att jag kallar sidan skum har att göra med dess uppbyggnad och den tillgängliga informationen om sidan som sådan - dvs. det är gravt bristfälligt. Sidan länkar bara till diverse nyheter i varg och jaktfrågor och hela upplägget känns ganska unket och tycks helt sakna ett bredare perspektiv.

Varför ägnar jag energi åt detta?
Jo därför att frågan är högintressant i min lilla värld.
Och därför att det här "pappret" högst antagligen kommer att hållas högt (som "vetenskapligt bevis") bredvid facklorna och högafflarna nästa gång det ska skrikas om skarven.

Nåväl. Tillbaka till Granqvist och skarvarna.
Han har skrivit många insändare i dagspressen och blivit en relativt vanlig "referens" vartefter fågeln ältats in i absurdum. Uppenbarligen har Granqvist numera fått allt svårare att få in längre artiklar i tidningarna - det antyds nämligen i hans text - och beslöt sig därmed publicera något han kallar för upplysningsbroschyr. Namnet på alstret är som synes "Skarven berättad med kunskap och utan lögner"
Jag antar att det med detta är meningen att ett exempel slutligen ska statueras.

Men frågan jag ställer mig är ändå hur hans upplysninsbroschyr ska uppfattas. Jag kan nämligen inte läsa in annat än att den ska ses som ett faktabaserat och - således - vetenskapligt inlägg. Redan rubriken ger ju vid handen att han levererar korrekt information - minst sagt. Eftersom jag är notoriskt nyfiken på dylika fakta måste jag förstås ta del av allt som upplysningsbroschyren har att erbjuda. 
Det ska givetvis erkännas att jag (numera) sitter med förutfattade meningar om Granqvist på basen av att ha läst hans tidigare texter och insändare. Men jag försöker glömma sådant och läsa det nya alstret fördomsfritt och på samma sätt som jag läser andra, motsvarande texter. Inte helt lätt iofs, men försöker alltså.

Förordet är en tillbakablick där han redogör för sina möten med storskarv och med den sk. mellanskarven (eller kinaskarv, som han kallar den). Han listar sin vana trogen också upp studier och professionellt värv inom olika zoologiska muséer. 

Därefter följer ett kapitel med underrubriken "Vem är storskarven - Phalacrocorax carbo?"
Han skriver bl.a. om Linné som beskrev arten och sedan läggs krutet på var de häckar, var de aldrig häckat, var de tillfälligt kan stryka förbi (Östersjön), vem som sagt vad om dem på 1800-talet och i vilka muséer uppstoppade exemplar finns. Han går aldrig närmare in på dess biologi men det är kanske underförstått att man kan göra sådant själv. Tyvärr saknar ju upplysningsbroschyren referenser (utom en, och jag lär återkomma till referenserna) och det gör ju att helhetsintrycket dras ner en smula.

Nästa underrubrik är "Mellanskarven, den kinesiska skarven - Phalacrocorax sinensis".
Det är nu som upplysningsbroschyren börjar ta fart på allvar. Inledningsvis nämner Granqvist historien kring Blumenbachs vetenskapliga beskrivning (1798) av den "kinesiska skarven" (Pelecanus sinensis). Det fanns dock andra inblandade (Staunton, Ticehurst) i de första beskrivningarna (1) av "inlands-skarvarna" och det rådde viss förvirring en tid. Det går han inte alls in på.

Därefter vänder Granqvist bredsidan till och öppnar kanonportarna med ett stycke som utan minsta tvekan basunerar ut att kinesiska skarvar importerades till Europa från början av 1580-talet. Referensen (utan exakt hänvisning) är Christer Olburs. Eftersom Granqvist inte lagt ut den exakta referensen så har jag den längst ner bland övriga referenser (2). Olburs nämner att omfattande handel med tränade skarvar har beskrivits... och att det dessutom är en lång rad beskrivningar - "too numerous to mention" lägger han till. En eller två (eller tre) referenser kunde väl i ärlighetens namn räknas upp också av Olburs? 
Marcus Beike (1) har uppenbarligen totalmissat de där "too numerous to mention"-beskrivningarna trots att han sökt i olika källor. Beike har alltså inte hittat texter som berättar om dylika transporter. Det betyder förstås inte att sådana inte ägt rum. Vad som verkligen gäller är alltså en smula... nej, det är rejält oklart. Man kan alltså inte okritiskt påstå att sinensis existerar i Europa på grund av import. Andra källor och forskningsresultat tyder på helt andra omständigheter (1,3).
Följande stycken handlar om kinaskarvarnas spridning runt om i Europa och hur de pga. av importen inte har "hemortsrätt" (Granqvists uttryck) 
Min hjärna skriker "referenser!!!???" genom hela kapitlet.

Därefter följer ett kapitel med underrubriken "Anatomiska skillnader mellan kinaskarv, Phalacrocorax sinensis och storskarv, Phalacrocorax carbo i kraniet".
Det paradoxala är att konservatorn skulle ha alla möjligheter att excellera i det här kapitlet, men på grund av slarv (eller jag vet inte vad) så faller det pladask. Helst skulle jag ta rena skärmdumpar och lägga upp bilder här på sidan, men eftersom jag av naturen är försiktig med copyright-frågor (yrkesskada) så gäller det alltså att läsaren laddar ner (eller ser) Granqvists upplysningsbroschyr som illustration till vad jag här hänvisar till.
Kapitlet inleds dock med att han sågar DNA som "bevismaterial" vid fotknölarna. "En fransman som analyserat..." skriver han bl.a. om när det gäller L. Marions och J. LE Gentils rapport från 2006 (3). På samma nedlåtande sätt nämner han Marcus Beike(?) på följande sätt: "En tysk har i en nyligen publicerad avhandling..." och hänvisar till "Phalacrocorax carbo sinensis in Europe - Indigenous or introduced?" (1). "Så kan inte zoologi beskrivas" noterar Granqvist och hävdar att det enda säkra är anatomi och morfologi.
Förutom det där med DNA (som de facto trots allt är oerhört centralt i sammanhanget) så har ju Granqvist i någon mån rätt. Beike har å andra sidan inte förutsatt sig att beskriva själva fågeln. Han har ju undersökt helt andra frågor. 
Då återstår det för Granqvist att själv korrekt reda ut anatomiska skillnader mellan carbo och sinensis.
Han säger sig ha samlat ihop skallar från Åland (sinensis) och Island (carbo). I sin broschyr levererar han två lateral-bilder av en skalle från vardera art/underart. Han pekar på ett antal punkter där skillnader står att finna och de listas upp med förklaringar. Gott så... kanske... eller så inte alls.

Det enda jag som läsare får veta är att den ena skallen är sinensis och den andra carbo. Ingenstans nämns det huruvida de är hane eller hona... eller vilken ålder fåglarna hade när de dog. Nu har i och för sig dylika undersökningar gjorts redan tidigare och i andra sammanhang (4,5,6). I de rapporterna framkommer mått på respektive skelettdel eller detalj och de berättar huruvida det är hona eller hane. Man mäter upp ett antal olika individer och det går att dra slutsatser från de resultaten. En slutsats är t.ex. att könsdimorfismen är stor bland dessa skarvar. I flera fall större än skillnaden mellan sinensis och carbo. Att någon detalj är större eller mindre i de två kranier Granqvist presenterar blir således helt irrelevant eftersom det är en större och en mindre fågel. När det gäller nämnandet om att proportioner och former på enskilda detaljer i skallarna också skiljer sig, så diskvalificerar han sig själv genom att ha bilder där skallarna inte har samma vinkel till kameran - samt att han inte mätt upp och redogör siffror. Om det hela ska bli något så när trovärdigt vill jag helt enkelt se att det görs om och att det görs rätt. Annars kan jag som läsare inte lita på materialet. När jag i all enkelhet mäter upp längd och bredd på skallarna (linjal mot skärmen, bild 7) och låter dessa stå i proportion med varandra är skillnaden faktiskt relativt försumbar och styrker inte alls Granqvists påstående (men inte särskilt exakt med linjal mot skärm förstås). I bild 9 slänger Granqvist in en toppskarv (P. aristotelis) i soppan och förklarar att skillnaderna är mindre mellan den och sinensis än mellan sinensis och carbo. Det är väl fullt möjligt (även om jag inte upplever det på basen av just den bilden men...) men då ska skillnaderna presenteras på vetenskapligt, ordentligt, korrekt, informativt, sakligt och trovärdigt sätt.

Även i ovanstående kapitel kunde (borde) Granqvist ha hänvisat till referenser. Varför gör han inte det? Kommer den egna undersökningen på skam eller?

Nästa kapitel. "Nu skall vi se på några skinn av storskarv och kinaskarv".
Tack och lov nämns här i alla fall kön och som åldersbestämning dyker ordet "ung" upp på några av bilderna. Läsaren ser ett antal fotografier av fåglar (skinnlagda). Informationen och bildmaterialet lider i övrigt av samma brister som i föregående kapitel. I två av bilderna har tyvärr sinensis-exemplaret halsen/huvudet vikt över bröstsidan och storleksskillnaderna förvanskas. Javisst... Sinensis-exemplaret är en mycket mindre fågel. Men hur mycket mindre egentligen? Här är det ju också så att man skulle vilja ha siffror på skallar, armlängd och motsvarande skelettdelar, för att faktiskt få ta del av jämförbara fakta.
Sist i kapitlet följer två bilder av tvenne uppstoppade exemplar (sinensis). En hona och en hane. Bra så. De bilderna berättar att hanarna är större än honorna. Heureka!

Slutligen frågar sig Granqvist varför någon skulle vilja påstå att dessa två olika fåglar är samma art. DNA-analyserna har han redan avfärdat eftersom de inte är trovärdiga pga. analysmaterialet kan vara orent/besmittat (hallå!!!... referenser på det???). 
Ponera att Granqvist har helt rätt angående artstatus på dessa fåglar. Problemet är då att han inte lyckas presentera en vetenskaplig utredning över detta. Den här upplysningsbroschyren är i alla fall inte en sådan. 
Den som vill ändra på vedertagna och testade vetenskapliga uppfattningar sitter inne med bevisbördan och trots Granqvists idoga försök så är han än så länge tyvärr inte alls ens i närheten. På de två sista sidorna får man i och för sig en liten förklaring till vissa brister. Granqvist har haft svårt att få tag på material (skallar, skinn) från olika muséer. Det kan förstås bidra till att jämförelsematerialet varit litet. Dessutom har Granqvist kanske inte tid att lägga ner allt arbete som krävs för att faktiskt göra en vetenskaplig och granskningsbar rapport. Sådana tenderar att kräva tid och mycket arbete. Icke desto mindre är det de rapporterna som kommer längst i trovärdiga naturvetenskapliga beskrivningar. 

Granqvist sitter på gedigen kunskap - jag tvivlar inte en sekund på det. Varför blir det ändå så ofta bara konstigt och fel i slutändan?
Broschyrens avslutande tirad mot "myndigheter" och pratet om "hot" via telefonsamtal är bara en ledsam del av detta papper. Man får en känsla av det finns många brända broar i historien och det blir en hel del underförstådda konspirationsantydningar.

Tillägg 1:  Det slog mig sent om sider att jag glömde lägga en nyhet om att Kina (enl. en notis jag läste i Science) ska ha budgeterat en rejäl slant för att låta en del av deras fågelfauna gå igenom DNA-kontroller. Ifall deras P. c. sinensis ingår i studien lär det väl visa sig hur saker och ting ligger till. Jag skulle förresten inte alls bli förvånad om det är så pass stora skillnader mellan kinesisk och europeisk sinensis att man får lov att dela på dem - på samma sätt som L. Marion plockade fram P. c. norvegicus ur P. c. carbo (3). Men det är min personliga "tro".

Tillägg 2 (10.1, 12.1): Ska tillägga att det inte endast är skillnader i storlek och anatomi som gör att Granqvist vill se sinensis och carbo som skilda arter. Även deras olika beteende i samband med t.ex. häckning och jakt spelar en avgörande roll i sammanhanget. Han drar paralleller till lövsångare och gransångare samt till duvhök och sparvhök - fåglar som liknar varandra (enl. honom lika mycket eller mer än sinensis/carbo) men som har egen artstatus. Frågan lär som sagt säkerligen ältas vidare. Frågeställningen är absolut relevant - för visst uppvisar de skillnader mellan varandra. Men DNA pekar på nuvarande underarts-status och artbegreppet överhuvudtaget är svävande på många områden. Det är helt enkelt inte längre så statiskt som man kanske en gång utgick ifrån. Oberoende deras artstatus så har det heller ingen större skillnad för de kontinentala skarvarna. De är vad de är och oberoende namn lever de där de lever - och har antagligen "hemortsrätt" i Europa ur ett biologiskt/historiskt perspektiv.



Referenser:

1.
Phalacrocorax carbo sinensis in Europe - indigenous or introduced?
Marcus Beike
Ornis Fennica 91:48-56. 2014

2. 
Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel
Christer Olburs 2008-10-15

3. 
Ecological segregation and population structuring of the Cormorant Phalacrocorax carbo in Europe, in relation to the recent introgression of continental and marine subspecies
L. Marion and J.Le Gentil
Evolutionary Ecology (2006) 20:193-216
DOI 10.1007/s10682-005-5818-6

4. 
Sexual dimorphism in the Cormorant Phalacrocorax carbo sinensis: Possible implications for differences in structural size
Kees Koffijberg & Mennobart R. Van Eerden
Ardea 83: 37-46 1995

5. 
Relationships between bird morphology and prey selection in two sympatric Great Cormorant Phalacrocorax cargo subspecies during winter
Frederic Fonteneau, Jean-Marc Paillisson & Loïc Marion
Ibis (2009) doi: 10.1111/j.1474-919X.2009.00909.x

6. 
A life in the fast lane: energetics and foraging strategies of the great cormorant.
David Grémillet, Rory P. Wilson
Behavioral Ecology Vol. 10 No. 5: 516-524.


fredag 8 januari 2016

Skarvdebatten. Del 5 - Debatten

Håll i hatten för här kommer text, massor av text. Det här inlägget har jag samlat ihop under lång tid. Ingen behöver alltså vara orolig att jag suttit och gjort allt på en dag.

I fyra tidigare inlägg har jag skrivit om den pågående skarvdebatten. Orsaken till det är att jag upplever debatten som varandes helt sned och infekterad av fullständigt mumbojumbo. Ibland går diskussionerna och kommentarerna så långt att det är på gränsen till märklig hysteri baserad på otroliga fantasier och faktabefriade påståenden.

Mina gamla skarvdebatt-inlägg:
2: Om "förstörelsen". December 2013.
4. Uppdaterat kring matvanorna. Augusti 2014. Baserad på då ny information.
En del siffror har givetvis förändrats vartefter nya undersökningar gjorts och vartefter skarvarna ökning fortsatt.


Om en debatt ska föras kring fågelns existens, så bör den givetvis föras på basen av all tänkbar saklighet. Primärt borde alltså debatten handla om storskarvens effekt på Östersjöns fiskpopulationer. Det har under åren pågått en hel del forskning på den punkten och bilden börjar klarna allt mer. En annan relevant frågeställning är hur storskarven påverkar övriga fåglar och andra djur längs kusten. Så vitt man kan se finns alltså ingenting som egentligen tyder på att skarven har en negativ inverkan på andra arter. För vissa fåglar har skarvkolonierna t.o.m. en viss positiv effekt.
Eventuell decimering av skarven bör således grunda sig på någon av de ovanstående frågeställningarna.

Jag har full förståelse för folks oro. Jag har också förståelse för folks oro över att de upplever sig inte bli betrodda eller hörda av myndigheter i frågan. Men min poäng är att man måste kommunicera med andra typer av argument än att skarvarna förstör naturen och/eller att de "snart tar över hela skärgården". Sådana argument baserar sig på okunskap och framtidsscenarier utan förankring i biologiska funktioner.

Under de senaste veckorna har nya artiklar och nya papper på sinensis-skarvarna dykt upp. De involverar jag inte här och får väl lov att ta dem en annan gång. Annars blir det här inlägget än mer mastodontiskt. Således lägger jag här krutet mera på själva debatten i sig.
Först en artikel med kommentarer som jag inte klarade av att låta vara obesvarade. Slutligen följer länkar till artiklar och några utdrag ur kommentarerna från dem. Där är det främst attityden och skällsorden jag vill lyfta fram. 

Notera följande mening ur reglerna för kommentarer i tidningarnas websidor: 
"Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning"
Yrkesgrupper - dvs. i det här fallet biologer och andra som arbetar med miljöfrågor - tycks det dock vara fritt att sprida generaliseringar och nedsättande omdömen om.


Kommentarer efter skarv-artikeln på Vbl's websida 7.7.2015. Artikel:

OBS. Antagligen är det så att en del av de artiklar jag länkar till i det här inlägget inte kan läsas av dem som inte är ÖT eller Vbl-prenumeranter.

Den länkade artikeln behandlar förstörelsen av skarvbon och utraderingen av en skarvkoloni i Luvia senaste sommar. 
Normalt brukar jag alltså inte ägna mig åt deltagande i kommentarsfältet men den här gången gjordes ett undantag. Här är några exempel från diskussionerna. Behöver jag nämna hur fördelningen av "tummen upp" och "tummen ner" utföll? Totalt fick artikeln 95 st kommentarer. Kommentarerna går här i någorlunda kronologisk ordning men eftersom vissa svar på tidigare kommentarer kan ske efter kommentarer långt ner i fältet, är det ändå en viss oordning. Mina sista kommentarer skedde i "diskussion" med en lokal Center-politiker. Därför finns det ett par meningar och kommentarer som kan ha en koppling till något som skrivits i ett tidigare skede men som finns längre ner på sidan. 

Namn och signaturer på de som kommenterat har jag tagit bort. Den "lokala Center-politikern" debatterar under eget namn så jag gör ett litet halvt undantag och i alla fall ger honom den signaturen, så får läsaren luska själv. Han är trots allt offentlig politiker. 
Alla kommentarer är oförändrade - dvs. bara kopierade och inklippta med stavfel, särskrivningar och skrik (caps lock intryckt) så som de författats av respektive skribent.
Riktigt alla kommentarer under artikeln är inte med. Utelämnade "lösa" tyckanden som inte tillför något varken hit eller dit.

Svarta citat är mer "allmänna" kommentarer.
Grön text är mina kommentarer (Freudiansk färgmarkering???)
Röd text är direkta svar på mina kommentarer.

Here we go...

"Det böjar ta sig, folket tar lagen i egna händer mot de tjurskalliga miljönissarna. Länge väntade de på att nissarna skulle ta sitt förnuft till fånga. Men icke. Det kunde ju inte ändå bara fortsätta med den grymma förstöringen av skärgården. Mera lär det ska bli, om inte lagligt, så olagligt. Folket vet nog bäst, vad som vad som är bäst för skärgården och miljön, Se bara på de förstörda skarvholmarna i Vasa inre skärgård."
"Det är inte vandalism det kallas sanering"

"Nu bör någon smart människa med ögon i skallen fara dit och kolla jag misstänker att örnar, kråkor och trutar har varit i farten. Det har hänt på andra ställen. Paranoida fågelkyttare är fel "deckare" i detta fall. Jag har sett hur dessa fågelkyttare har vandaliserat fågelholmar i skärgården så dom kan se sig i spegeln."

"Så var det nog inga storskarvar heller utan den kända kinesiska mellanskarven"
Min replik till ovanstående: "Om kinesiska skarvar skulle häcka här skulle det vara en ornitologisk sensation. Ska man utgå från mtDNA så är våra C. c sinensis (mitt felaktiga C istf. P) inte mer kinesiska än de flesta sommarstugeägarna längs våra kuster."
Kommentar till min replik: "Den skarv som häckar här må ha vilket namn som helst fast förklädd kråka. Men att kalla den storskarv det är att blunda för verkliheten. Sen att det på finska hålls fast med att tala om merimetso gör inte saken bättre."
Min replik: "Men biologiskt sett är det ju storskarv. Så jag förstår faktiskt inte vad annat man ska kalla den ifall man vill hålla sig till saklighet. Ger du andra namn åt blåmesar, björktrastar och sparvhökar också?"
Kommentar till min replik: Helt utan betydelse i sammanhanget,må så vara en SKITSKARV eller vad som helst men den skall utrotas med det snaraste.Bara att gratulera Luviaborna som slipper skiten.Österbottningar,TA LÄRDOM.
Lokal Center-politiker: "Typiskt att "ornitologer" som Robert Back pratar mera än han har förstånd till. Mellanskarven(Phalacrocorax carbo sinensis) är inte alls en naturlig art i Östersjön utan införd bevisligen från Kina till Europa på 1500 och 1600–talet. Den skarv vi har, storskarv (Phalacrocorax carbo carbo), häckar inte i Finland och jagar inte alls som mellanskarven .Allt går att läsa i biologen Christer Olburs utmärkta utredning ”Den kinesiska skarven Phalacrocorax carbo sinensis Blumenbach 1798, en främmande fågel 20081015” Mellanskarven introducerades först i Sverige av människan på 1940–talet i Kalmarsund och därifrån sprider den sig nu i Finland. Om vi nu som Robert Back skall fastslå att den kinesiska skarven är ett naturligt inslag i den finska faunan kan vi lika gärna godta att den amerikanska minken, den spanska mördarsnigeln och den koreanska mårdhunden också tillhör vår ursprungliga fauna. De har lika lite hemortsrätt här som skarven och bör alla behandlas på samma sätt."
Min replik: Eftersom det är närmast omöjligt att resonera sakligt mot dem som byggt upp skräck mot stora svarta fåglar tänkte jag stänga det här för min del. Men när nu (lokal Center-politiker) också vaknat ska jag göra ett litet undantag och leverera ett litet tips. Det finns andra, alldeles utmärkta avhandlingar som är skrivna långt senare än den nu redan sju år gamla Olburs-rapporten. Det kunde vara hyfsat klädsamt för din del, ifall du kollar fler än en källa och gör en utvärdering först därefter. Jag menar bara så att inte heller du av misstag skulle råka prata mera än du har förstånd till. Intressant att du skriver att just jag fastställer något om dessa fåglar. Varför skulle jag göra det? Varför skulle jag ens behöva göra det? Det finns långt mer kompetenta, professionella och sakkunniga som efter år av undersökningar har fått en hyfsat klar bild över hur det sannolikt ligger till. Notera den lilla öppningen i formuleringen. Det är nämligen så, förstår du, att i det här fallet (skarven historiskt) är det omöjligt att med säkerhet säga exakt in i minsta detalj - bara vart de absolut flesta indikationerna pekar. De som bombastiskt hävdar hur något exakt är - de är tyvärr aldrig särkilt pålitliga. Det regnar idag. Googla fram någon text av t.ex. Marcus Beike så har du lite lektyr till kvällen. Jag tackar allra ödmjukast för titeln "ornitolog". Har aldrig riktigt sett mig som en sådan men kan säkert börja använda den med citationstecken och allt. Avslutningsvis kan jag tillägga att du ska skänka en varm tanke till alla bångstyriga miljöorganisationer. Utan deras bråk är det stor risk att personer med ditt miljötänk fått härja fritt allt för länge med fara för att hela vår ekologiska matta ryckts undan våra (även dina) fötter.
Lokal Centerpolitiker: Om allt går som planerat så rycker vi nästa vår mattan under Robert Backs högt älskade snuskiga skarvkolonier. Det lämpliga antalet kinesisk skarv som kan tolereras i den finska och åländska skärgården borde var max 4000 fåglar dvs 90 % skall bort inom de kommande åren. Endrom till glädje och androm till sorg. :D :D :D
Min replik: "Högt älskade"? Tror inte jag skrivit något så konstigt som att jag håller dem högt älskade? Jag varken älskar eller hatar något i naturen. Den typen av känslor är, hördu (lokal Center-politiker)högst olämpliga i relation till natur. Jag misstänker du har sett för många Disneyfilmer, vilka sannolikt gjort att du i ditt förhållande till djur börjat hysa diverse starka känslor som ömhet, rädsla, aggression och motsvarande - ja t.o.m. hat säkerligen. Det är ju förresten synnerligen lovande ifall ni... ja... alltså... med "vi"... menar du Centern eller du och ett gäng kompisar? Hur som helst. Det är ju lovande ifall ni är på G med att börja röja upp längs den Finländska Östersjökusten. Jag börjar ju då automatiskt grunna på huruvida ni samtidigt planerar göra något åt de enorma mängderna näringsämnen, alla flamskyddsmedel, neonikotinoider, medicinrester och all annan knasig kemi som ständigt sköljs ut i vårt vackra skärgårdshav. Det känns liksom lite olustigt att simma i sådana ämnen när man ändå vill ha det lite fräscht på den fina semesterdagen vid stranden. Men å andra sidan är det ju mindre djurskit i vattnet eftersom en stor del av dessa ämnen är onyttiga för djuren. Så det går väl ut på ett. På tal om neonikotinoider ja. Visst är det så att Centern framledes tänkt anställa alla arbetslösa finländare, förse dem med små penslar och skicka ut dem som pollinatörer för våra grödor? Det blir ju trots allt lite glest mellan bina och humlorna vartefter det lider. Eller vänta... Jag blir lite osäker nu. Måhända har jag läst någon sagoavhandling skriven av helt fel person i någon vetenskapsblaska? Anyway. Det blir nog bra det här och man vet aldrig. Om ni jobbar duktigt så har ni helt säkert en ny röst från min sida i nästkommande val. Jag skulle kunna avsluta det här med en rad smileys, men det gör jag av princip nästan aldrig. Det känns nämligen liksom inte seriöst - ungefär som om man bara skojar när man slänger sig med sådana stup i kvarten."

"Äntligen en positiv nyhet!!"

"Om det är 394 bon med 4 ägg i varje. Hur kan det då öka med 5%, jag får det till 200%!"
Min replik till ovanstående: "Kanske för att dödlighet hos fågelungar är oerhört stor. Kanske för att inte alla ungarna återkommer (om de alls klarat första levnadsåret). Detta gäller alla arter och om man tagit del av grundskolans biologi skulle det kanske vara något man känner till."

"Robert Back mf.l kan upprepa sina så kallade sanningar hur ofta som helst. Vetenskapligt kanske ni anser att ni har rätt. Men i verkligheten är ni så långt borta från verkligheten som ni bara kan komma. Detta är sanning, det har jag sett otaliga gånger, senast igår. Detta utan vetenskap, jag använde endast mina egna ögon."
Min replik till ovanstående: "Vilken verklighet och sanning hänvisar du till? Kan du berätta vad det är som är fel med det jag nämnde till tidigare - dvs. det att vi inte har "kinesiska" skarvar. De skarvar som finns hos oss är av den kontinentala underarten P. c. sinensis. De har sitt utbredningsområde i stora delar av Asien och Europa. Ingenting konstigt med det. Jag har också sett dem med egna ögon och alldeles "utan vetenskap". Vilken verkliget är jag långt borta ifrån? Med tanke på hur många som tryckt tummen ner i inläggen där jag bara levererat det man känner till genom undersökningar, tycks folk sitta inne med fakta av annat slag. Kan ingen då ta och presentera denna fakta som tyder på andra förhållanden än dem man hittills forskat sig fram till? I skrivande stund tycks det i alla fall finnas 13 st som har bättre koll på storkskarvens biologi än vad sådana som ägnat åratal åt forskning har."
Kommentar till min replik: "Oberoende av vad det är för skarvar som nu förstör våra skärgårdar, så ska de inte tillåtas vara här och döda och skita ner öar och holmar i vår omgivning. Det borde ju varenda en normalt tänkande Finländare förstå."

"Jag tycker att de som gjort det borde få medalj!"

"Nu är skarvarna på väg till Waskia!En satt på en sten i vattnet utanför Myrgrundsbron,på Vasasidan och fyra andra flög beslutsamt mot samma sten,hann inte se var de landade,men de var på väg mot stranden." OBS: Den här kommentaren kunde eventuellt vara ironiskt menad. Jag har svårt att läsa den som allvarlig men man vet förstås aldrig. Många "tummen upp" fick den i alla fall.

"Oberoende vilken art du (hänvisning till mig) hänvisar till, så lyckas du inte överbevisa mig. Art som art, förstörda grynnor och kobbar för åtskilliga år framåt, det har dom åstadkommit. Sån är verkligheten idag, det behöver man ingen vetenskap eller dyrbara undersökningar till. Sluta kasta pengar på forskning för något som varje person med ögon kan se. Ska det vara så svårt att inse` verkligheten, här behövs ingen mera forskning."

"Det är bara att gå genom loggböcker från t.ex. Valsörarnas fågelstation från -70 talet och räkna hur många skarvobservationer det var där då och vilken tid på året som de syntes. Det var inte varje år som man såg skarv och de som kom så var de som flög norrut på våren och söderut på höster, alltså storskarvar från Norge. I Finland fanns inga skarvar då. De som finns nu så hör inte hemma i Finland oberoende ved skarvkramarna säger. Idag så var det en "informatör" från Birdlife som sa i radion att man måste ge korrekt information åt folk men då tycker jag de ska sluta sprida felaktigheter och hålla sig till sanningen. Kan säga att vi bodde på Valsörarna ungefär en månad i året på sommaren och tillbringade många helger där under slutet av -60 talet och in på -70 talet."
Kommentar till ovanstående: "Jag vet inte vem -H- är men jag håller fulständigt med. Liksom hen tillbringade jag samma tid många semestrar och veckoslut på Valsörarna, och hjälpte till att byggda upp fågelstationen från grunden. När den blev färdig och bemannad bodde jag flera sommrar i fyrvaktarbostäderna, men några skarvar syntes inte till sommartid på den tiden. Nu ser man hur många som helst från stadens stränder."
Min replik: "Så är det. Merparten av alla fågelarter flyttar utbredningsorådet norrut. Vissa mer andra mindre. Inte såg ni särskilt t.ex. många pilfinkar på 70-talet heller. Nu är de precis överallt. Hör de hemma här? Ja det gör de nu, på grund av att förutsättningarna (miljö, klimat osv.) för dem ändrat. Samma gäller (tyvärr) storskarven (sinensis). Fåglar som inte "hör hemma" är människo-inplanterade arter. Det finns flera fåglar som just nu har det fruktansvärt svårt i Östersjön. Risken är stor att de försvinner helt till slut. Men det beror inte på storskarven. Det beror också på de förändrade livsförutsättningarna med t.ex. botten och vattenkvalitet och temperatur."

Allmän kommentar skriven av mig: "Antagligen är jag härmed också stämplad som skarvkramare, miljönisse, gröntaliban, "icke normalt tänkande" eller annat valfritt förklenande öknamn som jämnt och ständigt slängs ut i kommentarsfältet så fort någon överhuvudtaget försöker föra någon slags talan gentemot de som tar till facklor och högafflar när något i miljön "bromsar utvecklingen och välfärden". Varsågod att kalla mig vad som helst om det gör er glada. Att värna om miljö handlar inte om att älska eller krama den. Att värna om miljön handlar om att ta reda på så mycket fakta som möjligt och agera därefter. Inga seriösa biologer ser på "sina" djur som kramdjur - men de ser och lär sig om komplicerade samband mellan ett stort antal organismer och de förstår orsak och verkan mellan dessa. Kalla det dum eller onödig forskning. Den forskningen har lett fram till oerhört mycket kunskap som rots allt förhindrat, eller i alla fall förminskat, miljökatastrofer. Hur mycket av vår miljö "förstörs" av storskarv. I nuläget är det fråga om ca 0,08% - 0,8 promille - av alla Finlands öar, holmar och skär. Alla med ens lite insikt i biologiska sammanhang förstår också att det aldrig kommer att bli mycket mer än så. Skarvpopulationens framfart har sakteliga planat ut och om de följer motsvarande mönster hos expansiva arter så kan de mycket väl åter minska i antal utan någon som helst inblandning från vår sida. Bland kommentarerna får man ett intryck av att skarvarna verkligen kommer att skita ner hela kusten. Det är rent nonsens. "Skarvförstörda" skär är förstås dessutom inte en ekologisk katastrof. Skarvar bajsar inte mer än andra fåglar - skillnaden är att de gör det tillsammans och att det blir påtagligt just där. Att sköta miljövård på basen av vår idé om naturestetik (=lummiga holmar) är inte inte ett hållbart argument. I så fall borde vi ha rätt att eliminera allt i naturen som kan tänkas upplevas som fult av ett visst antal människor. Och alla ni ni som till höger och vänster babblar om att släppa ut minkar - vad är det för obetänksamt hot? Minkar kommer inte att vilja tillbringa lång stund i en så stressig miljö som en skarvkoloni, varpå minken hellre simmar till andra platser och lever rövare bland andra fågelarter - även sådana som ni eventuellt vill ha kvar. Men fortsätt se miljömyndigheterna och skarven som de stora miljöbovarna ifall det känns bra. De verkliga, stora och svåra frågorna med Östersjöns miljöstatus, eutrofiering, kemiska soppa och allt annat som ännu inte syns "från sommarstugan" kan vi säkerligen strunta i. Ja, jag är ägare av en sommarstuga. Jag är förresten inte heller emot skarvjakt - men debatten behöver föras utan inblandning av osakligheter som bajs, mink eller snack om "kinesisk skarv"."
Kommentar till ovanstående: "Du har ett par fel i din text. Skarven är inte en expansiv art utan en invasiv på samma sätt som t.ex. lupinen och som en sådan ska den utrotas. Här verkar nog t.ex Birdlife bestå av skarvkramare eftersom de överklagar alla beslut om avskjutning av en invasiv art. Om de vill ha någon trovärdighet så skulle de istället bekymra sig för andra, inhemska, arter som börjar förvinna, ejdrar, skäggdoppingar mm. Det är bara i Finland, Belgien och Holland där man inte får jaga skarv. I Tyskland så gav man för en tid sedan tillstånd att skjuta 10000 skarvar i ett naturskyddsområde, man hann med 7000."
Min replik: "Lupinen är införd från amerikanska kontinenten och om den ska jämföras med djur på fel plats så är det snarast kaniner i Australien. Storskarven (P. c. sinensis) har av flera fullt naturliga orsaker spridit sig norrut. Nästan alla fågelarter vi har i Finland har flyttat sin nordliga utbredningsgräns norrut under de senaste 20-30 åren. De nordliga (Lappland) arterna flyttar sin sydliga gräns norrut och vissa ser ut att försvinna. En tydlig indikation på förändrat klimat och förändrade förutsättningar för faunan. Det finns minsann de som bekymrar sig för ejdrar, svärtor och andra numerärt minskande arter - samt undersöker. Oroa dig inte för det."
Fråga ang. min långa kommentar: "Du menar alltså att skarvar inte förstör miljön när de samlas i mängd på en holme."
Min replik: "Frågande/ Nej. Ur miljömässig synpunkt förstör inte skarvarna sin boholme. Miljö och estetik är tyvärr inte samma sak. Kippis/ Nej jag förstår heller inte varför vi ska ha andakt (lite lustig felstavning där) i den utsträckning vi har. För min del är det inte heller otänkbart med skarvjakt. Det finns faktiskt ingen prestige i detta. Om det, på basen av objektiv undersökning, visar sig att skarven faktiskt är ett allvarligt hot mot övriga organismer (djur), ja då är det ingen orsak att motsätta sig decimering. Det är bl.a det som forskningen nu jobbar med. Onödig forskning och skjut bort utan forskning tycker säkert många. Ja det är också ett sätt att hantera miljö - men det är inte ett särskilt smart sätt att hantera natur."
Följdfråga på min replik: "Om du tycker att miljön på skarvholmen är en bra miljö för dig så är du inte normalfuntad,jag tycker att min boendemiljö förstörs av skarvarnas närvaro."
Mitt svar: "Frågan var om jag inte tycker att skarvarna förstör miljön när de samlas på en holme och svaret är fortfarande - Nä. Skarvarna mår bra i sin miljö, naturen i sig mår inte dåligt och andra fåglar har inte heller något emot att vistas och häcka på samma holmar. Så ur strikt natur-/miljömässig synpunkt är det ingen förstörelse. Men givetvis skulle jag inte vilja bo på en skarvholme. Varför skulle jag det? Jag har heller inte skrivit att det är en bra miljö för mig. Det finns många naturliga miljöer som mindre lämpliga - eller helt olämpliga - för människor. Om det är något du vill berätta - som t.ex. hur nära en skarvkoloni du bor - så är det väl fritt fram. Inte kommer jag att narr av problem man upplever med boendemiljön. Lika lite som jag vill att någon annan gör narr av de saker i omgivningen som gör att min boendemiljö inte är tiptop."
Ytterligare en följdfråga: "Om skarvar inte påverkar boendemiljön,vad tycker du om buller och avgaser?Jag tror du har snärjt in dig så du inte hittar ut mera."
Mitt svar: "Och jag tror du behöver läsa en gång till. Jag har i mina kommentarer bland annat skrivit att de som bor (eller t.o.m. har sommarstuga i närheten av en skarvkoloni kan uppleva reella problem (=försämrad boendemiljö) och att jag inte alls är ute efter att förminska de bekymren. Där behöver givetvis lösningar hittas. Men eftersom en primär del av den här debatten handlar om huruvida skarvarna förstör sina skär (eller hela skärgården - vilket är absurd tro) eller inte, har jag utgått från den ekologiska aspekten. Borde säkerligen ha använt just ordet ekologi istället för miljö. För ur en ekologisk synvinkel är en skarvkoloni fortfarande ingen ekologisk förstörelse - inte hur mycket våra ögon, öron och näsa än tycker annorlunda. Avgaser, trafikbuller och industrin med sina onaturliga utsläpp (inkl. ljud) är per definition ekologiskt illa. Sådana försämrande boendemiljöer accepteras generellt därför att de är ett resultat av vår välfärd, och det är en räkning vi så att säga kan tänka oss stå ut med för att bibehålla sagda välfärd. Men om en sommarstugeägare 10 kilometer från närmaste skarvkoloni förfasas över att skarvarna flyger förbi - ja då blir det liksom helgalet - det i sig kan inte försämra boendemiljön värre än om ett gäng knipor flyger förbi, en spillkråka trummar i skogen eller något annat djur som alltid finns och hörs ute i naturen. Och tål man inte så mycket natur som det, ute vid sommarstugan - ja då ska man inte ha någon sommarstuga (vilket jag alltså inte nu anklagar dig för). Så för att nu än en gång t-y-d-l-i-g-t poängtera... jag har aldrig påstått att boendemiljön inte försämras ifall man bor nära en skarvkoloni. Vad nära sedan är - ja det är högst antagligen beroende på ett flertal aspekter."

"Robert Back Vet inte om du är ett barn med bra kunskaper om skarvar. På sextiotalet fanns i Finland några få storskarvar. Dom är helt utflyttade nu till Ishavet där dom häckar varje år. Dom bara mellanlandar i våra trakter på väg upp till häckningsplatserna. Det som är vårt bekymmer är just den invasiva kinesiska mellan skarven. Kineserna använder den att fiska med men dom har då halsen ihopsnörad på den. Dom har dom alltså i bur och använder dom rent yrkesmässigt. Helt otroligt märkligt att du inte vet detta trots att dom förstört så stora delar av skärgården. Kanske är du en sådan här balkongbiolog med skygglappar. Vad vet jag. Men helt klart har vi inga storskarvar längs kusten"

"Robert Back Den skarv vi har här är den invasiva artenn av släktet phalacrocoricidade. Storskarven som du talar om har en storlek på 77-94 cm och ett vingspann på 121-149 cm. Dom som är vårat bekymmer är mycket mindre och är inte större än drygt 35 cm och ett vingspann långt under en meter. Detta är inte svårt att se för man kommer mycket nära dom och dom är inte rädda för människor längre. Havsörnen som nämndes som förstörare av skarvbon stämmer säkert men den är för liten för att göra någonting åt en storskarv. Vi har mängder av havsörnar här och vet mycket väl hur stora en havsörn är"
Min replik till de två ovanstående (som var skrivna av samma signatur): "35 cm! Det är anmärkningsvärt. Vad jag vet är dvärgskarv (Phalacrocorax pygmeus) ungefär halvmetern lång och har ett vingspann under en meter. Det är en av klotets minsta skarvarter. Så mycket närmare än till Frankrike rör sig inte dvärgskarv så det vore också en ornitologisk sensation av oanad magnitud om vi hade kolonier av dem hos oss. Jag tror du behöver hitta ett nytt ögonmått eller möjligen kolla dina uppgifter en gång till. Du kanske också behöver fundera över din egen biolog-titel innan du häver ur dig förklenande ord som balkongbiolog till andra. Jag är förresten mycket väl medveten om att man i Kina nyttjar P. c. sinensis som fiskeskarv. Även i Europa har den traditionen varit pop. Då användes lokalt fångade skarvar av både den kontinentala och den atlantiska underarten."

"Man får lyfta på hatten åt Satakuntaborna. De har förstått hur man löser problemet. Vi får väl fråga av dom hur de har gjort det så här snyggt, syns inga rester av någonting. Bra gjort."

"Robert Back. Detta är mellanskarven: Phalacrocorax carbo sinensis. Storskarven heter:Phalacrocora´cidae Är det detta våra milljönissar blandar ihop så är det katastrof.Bara hoppas på att tyskar och svenskar skjuter bort mera av dom mellanskarvar som härjar här.Dom äter inte mört braxen gärs och dyligt.Dom äter strömming,Siklöja,Laxyngel och sikyngel mm.Dom är mästare på att schasa ihop hela stim och äter inifrån stimmet.Varför inte göra ett besök i skärgården så kan du se eländet med egna ögon"
Min kommentar till ovanstående: "Eller så inte. Phalacrocoracidae är familjen skarvar under vilka alla skarvarter hör. Det finns typ 40 olika skarvarter. Phalacrocorax carbo är en art. Den heter storskarv på svenska. Den är indelad i underarter. P. c. carbo är den atlantiska underarten. Längs norska kusten finns ytterligare en noterad underart som fått det vetenskapliga namnet P. c. norvegicus. På kontinenten (Europa & Asien) lever underarten P. c. sinensis som är anpassad för söt och bräckvatten. Det finns ytterligare åtminstone två underarter och vartefter DNA-undersökningar framskrider är det inte omöjligt att ytterligare några vaskas fram (precis som P. c. norvegicus nyligen). P. c. sinensis svenska namn mellanskarv betyder ingenting i sammanhanget. Ett svenskt (eller finskt eller engelskt) namn har ingen biologisk relevans. För övrigt är jag född i skärgården och tillbringar gott om tid i den. Jag har sett skarv av underarten P. c. sinensis i aktion. Dessa fåglar äter det för tillfället (säsongsbetonat) mest lättfångade bytet - vare sig det råkar vara simpa eller sik."

"namnet på fanstyget har ingen betydelse.den här fågeln skall utrotas på denna breddgrad ni får kalla den vad ni vill .men ett otyg är det i alla fall.den som gillar denna fågel bör bo på holmarna där dom är några hundra så får ni se vad ni tycker efteråt.inte kan ju mäniskan flytta på sig för denna varelse."
Min kommentar till ovanstående: "Varför skulle man bo i en skarvkoloni? Inte flyttar väl människor in i andra fågelkolonier heller? Vilka människor har varit tvungna att flytta på sig och vilka människor blir tvungna att flytta på sig?"
"Robert Back. Ta dig skyndsamt ut till kusten och titta på eländet.Sitt inte och glo i böcker för det blir du bara dummare av. Arten vi har här är ingen storskarv och där med jämt.Den har ju samma storlek som en skrake.Allt snack om olika arter enligt böckerna är förkastliga för det har inget med denna storskitare att göra"
Min replik till ovanstående: "Vet inte riktigt hur jag ska svara på dylika konstigheter. Ett svar kunde ju vara en upprepning om att jag är född i skärgården och att jag tillbringar gott om tid längs kusten. Ett annat svar kunde ju t.ex. vara att jag har sett de skarvar vi har längs kusten otaliga gånger. Ett tredje och kompletterande svar kunde ju vara att jag har hyfsat många fotografier av samma skarvar. Ett fjärde svar kunde ju vara att man kan göra både och - dvs. både se dem i praktiken och läsa texter av folk som studerat dem ner på DNA-nivå. Men om det sist nämnda är fördummande så låter jag det väl stanna vid att ja, jag har sett skarvarna och jag kommer högst antagligen att att se dem många gånger än."

"Birdlife har antagligen samma agenda som Djurens rätt. Sprida så mycket osanningar som möjligt i media för då får man uppmärksamhet."

Min allmänna kommentar: "Ok. Ska be om att få avsluta med detta inlägg. Trot eller ej, men jag är fullt medveten om de farhågor som folk har beträffande skarvarna. Jag är fullt medveten om de problem man upplever på sina håll. Jag frågar mig själv många gånger hur sjöfågelsituationen kan tänkas påverkas av storskarvarnas (ja jag envisas med att använda det vetenskapligt vedertagna svenska artnamnet) expansion. Jag är också fundersam över fiskpopulationen. Men jag är föga fascinerad av den mob som uppstår och som utveckar en vokabulär som tappar sans och vett. Man pratar om "stora delar av skärgården" när det handlar om 0,8 promille av alla holmar, öar och skär (nationellt). Man försöker svamla om kinaskarvar och sammanblandar flera olika hittepå-skarvnamn till en helt obegriplig soppa. Man önskar ut minkar utan att inse hur fatalt fel det kan slå gentemot andra fåglar och djur. Ytterst få människor har de facto ett reellt problem pga. dessa fåglar. Det handlar om ett fåtal som bor eller har sommarstuga i närheten och det handlar om de som fiskar (dock inte alla fiskare). Dessa människors bekymmer vill jag på intet sätt förminska. Men en stor del av den pågående mobben måste med andra ord vara sådana som endast ser skarv komma flygande förbi sommarstugan (vilket i sig inte borde vara ett reellt bekymmer), sådana som passerar en skarvholme när de är ute och kör båt (vilket heller inte är ett reellt problem) eller andra som mest bara bygger upp skräckfantasier om att kusten plötsligt ska bli ett enda långt och öde guanoland. Jag kan förstå frustrationen hos de människor som har reella problem och jag kan förstå att det känns hopplöst när myndigheter antingen agerar oerhört långsamt eller slår helt bakut. Men det finns ytterst lite vettig substans i den mest högljudda antiskarv-argumentationen för tillfället. Andas lite, ta ett steg tillbaka, samla ihop de sakliga argumenten. Det är enda sättet att till slut lyckas ha ett fungerande samarbete med berörda miljömyndighet. Så länge det skriks om minkar, applåderas över förstörelse, hojtas om miljönissar och talibaner, svamlas om hittepå-arter eller andra fantasier - ja då lär man ha svårt att nå en vettig kommunikation. "Ute och cyklar" Kanske det - men allt för sällan tyvärr. Ska försöka göra det mera ofta. Kanske jag får mera tid om jag slutar fördumma mig med läsning. Nu får ni fortsätta det här på egen hand. En eloge förresten, till er som skriver under eget namn."

"Hur orkar någon natur Nisse bry sej om vilken helvetes ras det är fråga om?,,, svart fågel skall bort,, vad är problemet,, de kan ta de jätte sällsynta fiskmåsarna också på samma gång,, De kan ju lägga några exemplar till högholmen av svart / vit fågel så har de någon raritet att kolla på där också för alla miljötomtar,,,"


Här följer länkar till diverse äldre artiklar samt utdrag av några kommentarer från respektive artikel:

Kommentarer på Vbl's websida 31.7.2015. Artikel:

"Skadorna är långt mycket värre än befarat heter det.Inom ett par år finns det ingen fisk kvar så då får stadsborna äta grötlax fylld med pencillin istället.Sen kan dom sitta på sina balkonger och fundera vad som hänt"

"Far ut till grynnorna du småbrukare och se med egna ögon vad den Kinesiska skarven ställer till med och som inte alls hör hemma här ! Återkom med en berättelse av vad du sett."

"En död skarv är en bra skarv."

"Desto flera döda skarvar=Desto bättre"

"Det satt en skarv på grundet utanför Fagernäs båthamn i dag. Vi kom alldeles nära och då vi klappade i händerna flög den iväg. Ser obehagliga ut."

"Hoppas att Torvald reder ut detta i Bryssel och att vi får tillstånd att skjuta av skarvstammen ordentligt förrän den sprider sig längs hela kusten och förstör allt i sin framfart. Vilka marodörer. Finns inte det nån mink som kan ta sig ut till holmarna? Då behövs inte NTM-centralen för att få tillstånd. Minkarna behöver inga tillstånd för att äta upp äggen och ungarna!!!!!"

Kommentarer på Vbl's websida 24.7.2015. Artikel:

"Skjut dom! Begrav dom så finns inga bevis kvar. Skit i NTM-centralen, dom tillhör fel parti."

"Varför skall lokala ornitologer kartlägga beståndet, varför inte fiskare och villabor som garanterat är lika kvalificerade."

Kommentarer på Vbl's websida 1.7.2015. Artikel:

"Skarvarna är inte fredade för den förstöring de gör i skärgården, den sagan går ingen på längre. Skarvarna blir fler och fler ,år för år, de sprider ut sig och förstör allt fler holmar, allt närmare fastlandet. Hur kommer vår skärgård att se ut om 5-10-15-20 år? Det vet nog alla vanliga människor, speciellt de som bor eller annars rör sig i skärgården. De enda som inte verkar veta hur skarvarnas framfart ser ut i framtiden, är miljönissarna, men de vet nog tror jag, vet de inte det, så är de mer än lovligt enfaldiga. Redan nu efter en relativt kort tid är många holmar helt döda, med kala träd och fulla med skit. 5-10-15- år framåt är det massor av holmar som är dödade, med stora mängder dödat skitigt virke som ingen vill ha, det är skövlade naturresurser, energislöseri och omgivningsförstöring i stor skala. Då är det för sent för miljönissarna att rycka på axlarna och påstå att, så här kunde vi ju inte förstå att det skulle bli. Sedan är det igen det vanliga folket som får betala för miljönissarnas förstörande framfart i vår omgivning. De (nissarna) bryr sig inte, eller så har de inget att tänka med mellan öronen, det troligaste."


Kommentarer på Vbl's websida 22.6.2015. Artikel:

"Om de här miljöbovarna har något att tänka med, vilket jag betvivlar, så vet de nog hur det kommer att gå med skarvarna och Vasas skärgård i framtiden. Vet de inte det, så är de mer än lovligt enfaldiga."


Kommentarer på Vbl's websida 28.5.2015. Artikel:

"Va skall det bli till då miljönissarna vill förstöra naturen,då har allt gått åt pepparn ! Dom skall vara för naturen men för mycket eller för litet skämmer allt! Skjut bort eländen eller flytta in dom till nissarna så får dom studera dom i närbild!"

"Vasa är nog den enda staden på jorden som välkomnar och vill ha dessa förstörande skarvar som avlövar, skiter ner och dödar holmar mitt inne i stan, fy fan. Skulle man inte se det med egna ögon skulle man inte tro att det är sant, det gör inte folk från annat håll heller och undrar hur någon kan vara så korkade att de tillåter sån här. Och Vasa som skall vara en turiststad, just fint att locka turister med, KOM TILL VASA, SE OCH BEUNDRA VÅRA DÖDADE SKARVHOLMAR."


Kommentarer på Vbl's websida 8.4.2015. Artikel:

"Detta måste ju vara rena drömplatsen för alla ornitologer och annat löst folk som inte gör någon nytta i samhället"

"skarven äter ju bara skräpfisk,som t.ex mört och spigg enligt skarvälskarnas skitanalyser,men vi som inte gräver i skiten vet ändå att sik abborre och olika sorters utplanterade fiskyngel är betydligt mera eftertraktat byte för pelikanfan!!"


Kommentar på Vbl's websida 4.4.2015. Insändare

"Mycket Bra!! Det värsta med alla dessa obegripliga beslut är att de tas av folk som utbildat sig halva livet. Kan det vara så att de "skolat bort förnuftet"?"


Kommentar på Vbl's websida 8.7.2014. Artikel:

"Denhär totala obalansen i naturen som alla dessa naturnazister håller på att skapa är ett större hot än klimatuppvärmningen....."


Kommentar på Vbl's websida 2.7.2014. Artikel

"Var så säker inom kort börjar skärgårdsbefolkningen att ta lagen i egna händer.Är det inte skarva och sälar till sjöss så är några blåsta gröningar som ger tillstånd att plantera ut vilddjur bland befolkningen.Man behöver inte vara särskilt intelligent för att fatta att detta är inte hållbart.Vi som bor i skärgården kan ju inte svälja hur mycket skit som helst"


Kommentar på Vbl's websida 22.5.2014. Artikel

"Människan är satt att råda över naturen, så visst är det vår natur. De arter vi inte vill ha har vi rätt att ta bort."


Kommentar på Vbl's websida 8.5.2014. Artikel

"... Om man tror att natur och miljö människorna skulle slösa mindre skattemedel och bidrag från stolpskott som ger dom pengar så räds ej dessa miljönissar hittar alltid på en orsak att fara ut och plantera flygekorrskit på planeområden eller flytta rovdjur till områden där inte det finns så mycket renar...."

"... Sådana är tyvärr dessa intelligensbefriade tjänstemän..."

"Sluta rådda. Mellanskarven som nu häckar i Vasa är en underart till SKARVEN. Storskarven häckar inte i Finland."


Kommentar på Vbl's websida 19.1.2014. Artikel

"...Dom äter upp rubbet.Bara hjärndöda forskare som tror att dom äter bara skräpfisk.Skulle det vara så.Varför ökar skräpfisken från år till år.SVARA PÅ DETTA NI FORSKARNISSAR"

"Åter ett beställningsjobb av "skarvkramarna" Vem betalar = vi skattebetalare..."

"Tänk vilka miljoner man skulle spara om man slopade miljöministeriet och alla miljöcentraler runtom i landet. Dessa bakåtsträvare borde inte han plats i vårt samhälle. De verkar inte ha någon annan uppgift än att bromsa all sund utveckling i naturen..."

"...Skarvar och måsar var inga stora problem på 50-60 talet pga att vi småpojkar sprang på öarna och slog ihjäl måsungar och krossade deras ägg.Dagens ungdomar går inte utanför dörren.Därav alla dessa problem..."