Man kan ju lätt få för sig att jag inte gör annat än tillverkar blogginlägg idag. Det stämmer delvis. Krånglande luftrör med knepig hosta, sjuk hals och halv-astmatiska bekymmer (säkert en kombination av influensa och pågående allergier) har hållit mig hemma från jobbet. Visserligen har jag nog hållit mig på benen och ägnat mig åt lite arbetsrelaterade uppgifter trots allt. Nu mot kvällen har jag ändå gått igenom lite material från tidigare sessioner ute i vårfågelmarkerna. Det finns hundratals bilder som jag inte riktigt hunnit ta itu med. Allt kommer ändå inte in i bloggen men en del ska jag kanske peta fram vartefter.
21.4 kom den bruna kärrhöken - Circus aeruginosus - till Bådaviken. Då såg jag både honan (bilderna) och hanen som en stund senare bara kretsade högt över. Vid den här tiden förra våren höll de på att samla pinnar för boet. De har häckat i viken ett antal år. Den här våren bygger de nog tyvärr på något annat ställe och trots upprepade besök har jag inte återsett dem i viken. De var ju t.ex. inte på plats under tornens kamp heller.
Det var som sagt honan som först flög in på scenen. Hon höll sig mot andra sidan och avståndet var givetvis stort - ca 200m. Jag lät ändå kameran ta sina bilder för att i alla fall dokumentera observationen. Plötsligt vek hon ner mot vasskanten vid vattnet och balanserade på de liggande stråna.
Hon var helt klart intresserad av något. Flocken på närmare 50 krickor skrämdes upp från sina matplatser vid kaveldunen.
Hon hoppade och studsade. Försökte klämma sig ner genom all vass.
Hon fiskade helt klart efter något.
Det verkade inte ge resultat och snart var hon uppe och ryttlade. Blicken var fortfarande fokuserad på någonting.
Hon vände hit och dit.
Slutligen plaskade det till rejält.
Vad det var vågar jag inte ge någon riktigt kvalificerad gissning på.
Funderade ett tag på om det var en kricka som tryckte i vasskanten men ingen sådan flög upp. Gäddorna lekte i viken och möjligen kan hon ha intresserat sig för någon sådan men samtidigt är både kricka och gädda lite utanför kärrhökens storleksramar. De jagar ju främst mindre fåglar och däggdjur. Allt kan ju givetvis också ha varit en slump. Kärrhökshonan har kanske bara fått pejl på någon mus, sork eller groda och samtidigt skrämt iväg en fisk.
Nåväl. Efter plasket satte hon sig ner och vilade.
Dessa två bilder är tagna med annan utrustning. Därav lite avvikande färger. Jag började inte ägna tid åt att färgeditera bilderna till någon bättre enhetlighet.
Slutligen fann hon för gott att avlägsna sig och fick då sällskap av en kråka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar