Järnsparven flög sin kos och jag fortsatte vidare till en plats med glest stående höga träd. Här dominerades ljudbilden av klara, korta och upprepade fraser levererade med rejäl pondus.
Det var givetvis taltrasten - Turdus philomelos - som beslutsamt proklamerade sin egen närvaro. Han har en skön stil. Den långsamma - ja alltså "talade" - sången förmedlas med ett avslappnat och självsäkert sätt. Lite som Johnny Cash en gång i tiden. Jag höll mig på avstånd för att inte störa. Ni kan höra och se honom (taltrasten. Inte Cash) i klippet nedan. I filmsnutten skymtas även en blyg rödhake. De var flera sådana men jag lyckades den här gången inte filma dem bättre än så här. Däremot blev det något enstaka fotografi. De kommer in på bloggen lite senare.
Taltrastarna brukar också synas vid Bådavikens fågeltorn. Däremot hör jag dem sällan där. De brukar dyka upp mot förmiddagen och är då främst i färd med att leta mat på marken framför tornet.
Dessa två - högst dokumentära - bilder är tagna från tornet 27.4. Notera Highland-komockan till höger i bilden ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar