Ger inte upp

Gårkvällens (nattens) månbilder blev ju inte de skarpaste i världshistorien. Därför gjorde jag åter nya försök. När jag kom in och laddade ner bilderna i datorn var det åter samma bekymmer. Jag noterade visserligen en hel del daller i luften då jag genom kamerans Live View förstorade upp rejält för att få skärpan så bra inställd som möjligt. De där små kratrarna var helt enkelt skarpa och suddiga från och till. 
Men resultaten levde ändå inte upp till de förväntningar jag hade med tanke på det annars klara vädret. Det kändes som om någonting var fel - utöver atmosfären då alltså.

När jag hade tankat in bilderna och försökt piffa till en av dem råkade jag i förbifarten få syn på en liten detalj på adaptern mellan huset och objektivet. Adaptrar för FD-objektiv har en "låsningsring" med en lång tapp som aktiverar bländaren. Gamla analoga Canon-hus använde tappen som kommunikationlänk till objektivet och bländaren. Med adapterns låsningsring i öppet läge så hjälper det inte hur mycket man än vrider på bländarringen. Bländaren är vidöppen oberoende och på 150-600-objektivet behöver man absolut använda mindre bländare när det handlar om månen. Jag har med andra ord tagit massor av månbilder med den där rackarns låsningsringen/bländaraktiveraren felinställd. inte undra på att det blev som det blev.

Jag vred om låsringen och gjorde om hela "ut och fotografera"-proceduren än en gång. Nu blev det givetvis lite bättre men ändå inte riktigt lika bra som när jag jämförde mina två kamera-hus här om dagen. Den månbilden (den med 60D) är väl den bästa jag hittills presterat. Jag tippar att det också är ungefär så mycket man kan pressa fram med den utrustning jag har. 
Här är i alla fall nattens resultat: